Det är småputtrigt och underhållande, inte helt logiskt alltid men givetvis romantiskt. Chesapeake Shores är regelrätt tv-seriemys som varken lämnar så mycket efter sig eller innebär några överraskningar. Om man inte störs av att den vackre hjältes hund byter skepnad från golden retriver till schäfer efter de två första avsnitten (samt att hela miljön ändrades). I övrigt kretsar serien kring familjen O'Brien där fem syskons olika livspusselproblem är seriens stomme. För att skapa drama så finns det en pappa som arbetade så mycket att hans fru (barnens mamma) lämnade hemmet. Nu när barnen är vuxna försöker mamman återta kontakten och få en plats i familjen samtidigt som pappan försöker ta igen för förlorade minnen. Barnen försöker hantera detta tillsammans med personliga trauman, en ungdomskärlek som återvänder, skilsmässor, otrohet och en massa annat jox.
Det är synnerligen ofarligt. Ändå är det någon slags underhållning som jag uppskattar just nu. Det finns alltid ett lyckligt slut i varje avsnitt. Alla problem löser sig alltid; just nu uppskattar jag det. Serien finns på Netflix, men visas också på Hallmark Channel. Jag misstänker att den är skapad för Hallmark, vilket kanske också förklarar berättartempot och trevligheten i allt från repliker till intriger. Lite mer intressant är att denna kanadensisk-amerikanska serie bygger på författaren Sherryl Woods bokserie med samma namn. Vad jag kan se så finns det än så länge12 delar. Woods verkar ha en stor produktion med över 100 stycken romance-titlar och deckare. Spontant räcker nog tv-serien långt för mig. Men jag tycker alltid det är lite extra kul att se filmer eller serier som bygger på en bok eller flera böcker. Så kanske att jag läser en Woodstitel någon gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar