Dålig stämning

Kulturkollos veckoutmaning handlar om dålig stämning. En bra utmaning, och så här tänker jag om den:

Pang i bygget
Jag tycker väldigt mycket om Pang i bygget (Fawlty Towers) med John Cleese, Connie Both, Prunella Scales och Andrew Sachs. Men det är sällan jag har sett ett helt avsnitt. Jag tycker det blir så obehagligt jobbig och dålig stämning i ett visst skede i varje avsnitt. Jag förstår ju att det är halva nöjet med serien, men jag vrider mig av obehag samtidigt som jag skrattar.

Amy Schumer
Jag älskar Amy Schumer och tycker hon är väldigt, väldigt rolig. Men hon kan också skapa dålig stämning genom att vara extremt grov och dra skämt eller sketcher som blir för mycket. Den dåliga stämningen (som jag ser det) kommer enbart av att det är en kvinna som drar skämtet. Förväntningar på vad en manlig eller kvinnlig komiker kan göra är olika. Därför blir Schumer gränsöverskridande (eller kanske gränslös) och i någon mening skapar det alltid dålig stämning.

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek
Huvudpersonen Ester Nilsson i Lena Anderssons roman skapar ofta dålig stämning när hon försöker konfrontera, men också diskutera med föremålet för sin kärlek Hugo Rask. Jag minns ofta att jag tänkte "nu går hon väl ändå lite långt" när jag läste boken. Även om jag också tyckte/tycker att hon ställer helt relevanta frågor till den som leker med hennes känslor. Hugos svar och reaktioner var också ett tydligt svar på att ansvarsfrågan i en relation kan skapa väldigt dålig stämning. Just därför är det alldeles för sällan den kommer upp på tapeten.