söndag 5 mars 2017

Odinsbarn

Odinsbarn är första delen i Siri Pettersens triologi Korpringarna. Jag läste den via Nextory och tyvärr finns bara första delen där. Det är synd, för jag skulle faktiskt vilja läsa både Röta och den sista delen Kraften. (Det går ju att få fram böckerna på annat sätt, exempelvis på biblioteket, men det hade varit praktiskt att ha dem där.) Jag skrev faktiskt, för att jag generellt faktiskt inte är så mycket för fantasy-böcker, och Odinsbarn tror jag räknas som en sådan. Bokhora definierar den som high fantasy, vilket gör att den hamnar i samma genre som Tolkiens Sagan om ringen.

I centrum står Hirka. Hon är en svanslös, vilket är något fruktansvärt i den värld hon växer upp i. Här är svansen viktig och de som inte har svans, ses som ruttna varelser som kan sprida sin röta vidare och förstöra de som har svans. Det sjungs sånger och berättas historier om hur de svanslösa påverkar och bryter ned. Länge tror Hirka att hennes svans har blivit avbiten av en varg när hon är liten, men egentligen är hon ett hittebarn och när mannen som tar hand om henne och blir hennes pappa, inser att svansens saknas ger han henne ett ärr så att historien om vargen ska hålla. Det gör den tills hon är femton och det är dags för Riten. Under Riten ska alla femtonåringar visa att de kan famna och de som gör det allra bäst blir utvalda och speciella. Kanske kommer de ända till Rådet. Eftersom Hirka är svanslös, kan hon inte lära sig att famna. Rime, hennes bästa vän och argaste konkurrent försöker lära henne, när Hirka väl erkänner att hon inte kan. Han är av fin släkt och har en lysande framtid framför sig. Men han vill inte följa sitt arv och Hirka vill inte bli avslöjad som svanslös. Samtidigt lever de i en tid där krig och oro är på ingång. Det finns mörka krafter som arbetar för ett inbördeskrig och hur Rime och Hirka än gör så hamnar de i centrum. Tillsammans försöker de hitta en väg ut ur komplicerade svek, bakhåll, stridigheter, förvecklingar och konflikter samtidigt som de försöker reda ut deras eget förhållande. Är de bror och syster? Eller är de något annat?

Även om min sammanfattning ovan är något oklar, så tyckte jag mycket om boken och sträckläste den. Dock ska jag säga att jag tyckte att relationen mellan Rime och Hirka var det mest intressanta i den. Jag köpte den värld Pettersen presenterar och hon bygger den skickligt, men fantasy-uppbyggnaden i sig är för mig inte det som är intressant. Det är personernas utveckling och till viss del alla intriger som är både oväntade och skickligt levererade. Mest besviken blev jag över att Hirkas och Rimes relation inte fick (i mina romantiktörstande ögon) en lösning i första boken, och det är kanske den allra största anledning till att jag vill läsa nästa del i serien.

Inga kommentarer: