Jag såg Narcos för inte så länge sedan; Netflix
egenproducerade serie om Paoblo Escobar och kokainet i Colombia. Ja, det är extremt
våldsamt, men det är också välgjort, välspelat och sevärt. Även om allt kretsar
kring Escobar så handlar serien egentligen främst om Steve Murphy och Javier Pêna,
två DEA-agenter från USA som med Colombias militär, amerikanska CIA och konkurrerade
knarkkarteller jagar efter den genialiske, högmodiga och brutala Escobar.
Serien ska grunda sig på faktiska händelser, vilket den fått viss kritik föratt den inte gör, men för mig känns den genuin. Främst gillade jag skildringen av
Escobars mamma och hans fru. Deras kärlek och blinda tro var fascinerande och genom hela serien så finns det
väldigt många fina porträtt av människor som drabbas olika hårt av kokainets
framfart. Det är seriens främsta styrka.
För kokainet lämnar ingen oberörd. Faktum
är att 70 procent av allt kokain som konsumerats i världen det senaste
decenniet har haft samma källa: Colombia, ett av världens vackraste men också
våldsammaste länder. Den som vill ha mer bakgrund till den problematiska värld
som kokainet har skapat, och få en både bredare samt mer nyanserad av landet i sig
än vad Narcos erbjuder, så är Magnus Lintons Cocaina – en bok om dom som gör
det – väldigt läsvärd. Boken är från 2010 och nominerades till Augustpriset som
bästa fackbok 2010. Jag tror dock inte den vann. Men jag läste den en sommar
för några år sedan och kunde inte släppa den. Det är en välskriven och
spännande reportagebok som inte blundar för nyanser eller förminskar den
komplexa struktur, både politisk och kriminell, som ligger bakom dagens
knarkhandel.
Och för den som vill bekanta sig med
magisk realism och Colombias litteratur, ska så klart läsa Hundar år av ensamhet
eller Kärlek i kolerans tid. Båda är skrivna av nationalförfattaren Gabriel García Márquez som fick nobelpriset i litteratur 1982. Jag har läst
båda, älskade båda, men vad jag minns så tyckte jag bäst om Kärlek i kolerans
tid. Det är böcker att försvinna i och uppslukas av där allt är mycket och
fantastiskt och grymt.
Läsvärt om Colombia och knarkets destruktiva verklighet. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar