måndag 27 februari 2017

Blogg100

Jag anmälde nog mig precis till den sjätte upplagan av Blogg100. Undra om det var bra eller dåligt? Den första mars drar det oavsett igång.

måndag 20 februari 2017

Tripprapporter och Nionde kretsen


En av de allra bästa podcasterna jag har lyssnat på så här långt är Nionde kretsen, Nöjesguidens podcast, där Tone Schunnesson och Rebecka Hedström tillsammans med gäster dissekerar de sju dödssynderna. Då när jag lyssnade hade jag ingen aning om vem de båda programledarna var (heter det så om någon som leder en pod?), men jag tyckte så mycket om den råa, ärliga och väldigt roliga samhällsanalysen som presenterade.

Och det var inte förrän någon dag sedan jag kopplade ihop Nionde kretsen med den förhållandevis nyutkomna Tripprapporter. Hur och varför tanken fick ihop de två vet jag inte, men kanske kände något i mig igen det helt orädda frossande i människans fulhet som podcasten innehöll med Tripprapporters destruktiva och helt igenom egoistiska huvudperson. Det kändes på något sätt som om både podden och boken har samma tema. Rätt eller fel, lyssna som sagt gärna på podden och/eller läs boken.

Jag gillade Tripprapporters totala avsaknad av skuld. Det var befriande att läsa om. Boken är hela tiden i ett ganska komplicerat och traumatiskt nu, samtidigt som Shunnesson ytterst sporadiskt visar bilder från ett trauma eller en barndom som på något vis har lett fram till det som är huvudpersonens handlingar och synsätt på verkligheten. Det handlar mycket om att fly, helst med hjälp av knark eller sprit, men inte för att man är desperat eller orolig. Eller så är det det, men det finns ett bergfast och verkligen skickligt buret förnekande. Jag upplevde mer att huvudpersonen bara ville ha en annan verklighet. Utan band till verkligheten eller människor, utan att ta hänsyn till någon annan än sig själv.

Det är ett transparent språk. Det är en handling utan svar och det finns ingen skuld eller skam över det som händer, ett perspektiv det var länge sedan jag såg tydligt såg skildrat. Och även om sprit- och knarkkonsumtionen är monumental är den osentimental och långt ifrån romantiserad, trots att huvudpersonen på ett mycket trovärdigt sätt gör allt för att rättfärdiga den. Jag hoppas att Schunesson får möjlighet ge ut mer. Jag vill läsa mer!

lördag 18 februari 2017

Vad väntar 2017

Satte först rubriken "Det kommande läsåret" och hamnade med ens tillbaka i skolvärlden. En värld som jag förvisso tyckte mycket om och har hyfsat goda minnen från, men ändå en passerad tid. Och skolans nytto-verksamhet är en aspekt som jag inte har lust att lägga på läsningen. Så för att göra en lång inledning något mer tydlig:

Jag hoppas att bokåret 2017 blir bra och hemskt gärna bättre än 2016. Förra året bjöd på mycket skit, men det var ett bra år för min läsning. Mycket bra. Jag tänker mig att jag ska försöka läsa lika mycket det här året. Detta inlägg skulle så klart ha varit ute för en månad sedan, men det går nu lika bra nu. Jag har tänkt mig tre mindre utmaningar så här långt:

Läsa fem hyllvärmare. Hittade detta hos Feministbiblioteket som har inspirerats av @ciccisbokblogg och kände att det var en väldigt bra idé. En hyllvärmare är en bok som stått i hyllan i ett år (minst) och jag har också en del sådana. Dock tänker inte jag läsa så många som utmaningen verkar innehålla, fem duger bra åt mig:

John Irving/Sista natten i Twisted River
Janet Frame/En ängel vid mitt bord
Lars Mytting/Simma med de drunknade
Arto Pasilinna/Volotinens första fru och annat gammalt
Harlan Coben/Ingen andra chans

Johan Irving är en av mina favoriter, så det är konstigt att denna har blivit över. Pasilinna har jag länge funderat på, men aldrig riktigt vågat ta tag. Tänker att jag inte riktigt har hans humor, men en ska väl ha ett öppet sinne, så vi får väl se.

I övrigt har jag letat fram fem böcker på engelska som jag vill läsa under 2017. Vill så väldigt gärna läsa mer på originalspråket när det kommer till engelska författare, men är tämligen usel på det. Jag har också rotat fram fem böcker som jag av någon anledning inte har avslutat. Tycker ändå att alla fem är värda en extra chans:

Per Olov Enquist/Liknelseboken
Mo Yan/Det röda fältet
Tove Folkesson/Kalmars jägarinnor
Haruki Murakami/Fågeln som vrider upp världen
Mitch Albom/The first Phone Call from Heaven

Sist, men inte minst, har jag flyttat över sex böcker från 2016 års läslista till det här året.