måndag 13 november 2017

Coates om maktstrukturer i språket

Kontext ger ord sammanhang och mening. Kontexten kan aldrig tas bort när vi använder vårt språk. Via Twitter och TV-dags hittade jag i morse ett klipp där författaren Ta-Nehisi Coates ger en smart, tydlig och briljant bra förklaring till varför en del vita personer blir upprörda och konfunderade när de inte tillåts att använda n-ordet (vilket jag tycker borde vara så solklart). Här diskuterar de rap/hip hop och vit publik kontra svarta artister och n-ordet i texter. Som vit är du inte van att lagar, regler och samhälle generellt lägger några som helst begränsningar i ditt liv och det påverkar ditt språk. Precis som det gör motsatsen för den som är svart. Därför finns det faktiskt en nytta i att som vit inte använda n-ordet för att det också ger en liten, liten inblick i hur det känns att bli begränsad i ditt språk och få en liten glimt av hur det är att leva som svart. Som sagt, det ett är mycket bra svar som tydligt visar hur både maktstruktur, kultur, historia och lagar påverkar kontexten i språket. Coates är en amerikansk journalist och författare som har nyligen har släppt We Were Eight Years in Power om president Obamas tid vid makten och vad som hände sedan. Han har också skrivit Mellan världen och mig, en bok som diskuterar den amerikanska drömmen och hur den drömmen förtrycker svarta. Är själv halvvägs in i den, men tappade bort den för några månader sedan. Det här klippet väckte intresset igen, och det känns som Coates är en författare jag inte bör tappa bort.

Här här klippet:


torsdag 9 november 2017

Märta Tikkanen i radioföljetongen

Missa inte Århundradets kärlekssaga  i P1:s Radioföljetongen. Uppläsare är ingen mindre än Märta Tikkanen själv, och det är så bra. Alla avsnitt finns här.

måndag 6 november 2017

Något du inte vet att jag vet

Förra veckan behövde jag något enkelt att läsa. Enkelt som i avkoppling och underhållning, helst en bok där sidorna vänder sig själv. Birgitta Bergin levererade nästan det. Jag är ganska säker att jag hittade Något du vet att jag inte vet hos Enligt O, men hade glömt bort att boken är en uppföljare. Jag har inte läst Som ett brev på posten tidigare. Kanske har det betydelse för helhetsupplevelsen, kanske inte. Något du vet att jag inte vet är en lättläst och underhållande bok. Det är lätt att förstå handlingen utan att ha läst seriens (det är nog en serie, eller har förutsättning att bli) första bok. Men jag tycker nog att det blev lite väl stereotypt, lite för ofta. Och även om jag verkligen gillar alla vändningar i boken, kan jag tycka att karaktärernas utveckling ibland blir lite för bra.

fredag 3 november 2017

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Veckans olikhetsutmaning från Enligt O handlar om verklighet och fantasi. Utgångspunkten blir Halloween och skräck, en genre jag knappt läser, så jag börjar i en helt annan ände: Kobra diskuterade i veckan Prince, som dog förra året, och vilket arv han lämnar efter sig. Framför allt handlade programmet om vad som är rätt att göra när stora artister försvinner och specifikt i Prince fall eftersom han inte lämnade ett testamente efter sig.

Väggmålning från Chanhassen, Minneapolis. Cfy Martinez

En hel del artister har "återvänt" som hologram, Tupac, Michael Jackson och Dio är några, och kanske kommer detta hända även Princes. Det är en möjlighet att se och uppleva en artist igen. Det är en stor möjlighet att tjäna pengar. Och det är här mina tankar kring verklighet och fantasi börjar. I september besökte jag Minneapolis och även Paisley Park, tidigare bostad, studio och konsertscen, idag ett museum. Ganska nyöppnat, men det som är intressant är vilken historia man vill berätta om den som inte längre finns. Vad ska bevaras - och hur verklig blir berättelsen? För det blir till viss del en berättelse, en stor del verklighet och lite fantasi, när man som jag får tillträde till en plats som dels varit stängd, dels tillhör någon man beundrat.

Jag personligen har oerhört svårt att se att ett hologram är en bra idé. Det gör artisten till en ren fantasi, i min mening, samtidigt som pengar är en faktor jag tror få kommer orka att bortse ifrån. Samtidigt vet jag att det finns väldigt mycket outgiven musik, det finns otaliga konserter inspelade (av Prince själv) och en massa klipp som cirkulerar på YouTube och sociala kanaler. Det är ett mer verkligt arv som jag hellre skulle se förvaltat på något bra sätt. Och jag är helt säker på att det också kan generera pengar (om någon är orolig för detta).

Pailsey Park, Chanhassen, Minneapolis

Ytterligare en aspekt på detta, och en helt personlig sådan, är min egen syn på min idol. Hans musik är verklig, men min bild av honom är säkerligen en stor del fantasi. Jag har lyssnat på honom genom tonåren och upp i vuxen ålder. Jag gör det fortfarande. Ändå har jag egentligen ingen aning om vem det är. Genom de olika faser i livet jag har varit i när jag lyssnat på honom, har säkert påverkat min bild av honom.

Se gärna Kobras avsnitt. Jag tycker Parisa Amiri gör det riktigt riktigt bra, och har gett Kobra en bra skjuts in i något nytt. Så klart finns det också en mängd litteratur om Prince. Det har kommit flera böcker nyligen och fler lär komma. Här är några som jag har läst och tänker läsa:
Prince chaos, disorder, and revolution/ Jason Draper
The rise of Prince (1958-1988)/ Alex Hahn, Laura Tiebert
Prince, stories from the Purple underground/ Mobeen Azhar

Minneapolis. En stad värd ett besök.


torsdag 2 november 2017

Tack Nextory

Trots att jag är en vurmare för riktiga böcker, sådana med omslag och papper, har jag mer och mer uppskattat läsning i mobil och platta. Speciellt bra har det varit när man som jag tågpendlat mycket, då blir det otroligt enkelt att läsa om allt finns i mobilen.

Jag har haft Nextory, och varit ganska nöjd. Pålitlig app och ett utbud som blir allt bättre. Jag har enbart läst eftersom ljudböcker fortfarande inte är min grej; hur gärna jag än vill. Men nu tycker jag att Nextory börjar bli för dyrt. Så det blir ett uppehåll. Men jag tänkte lista de böcker jag har laddat ned som jag inte hunnit läsa klart ännu, så att jag inte glömmer bort dem:

Åke Smedberg Borges i Sundsvall
George Saunders Tionde december
Maggie O'Farrell Sommaren utan regn
Susan Abulhawa Det blå mellan himmel och hav 
Anders Fogelström Barn av sin stad
Bodil Malmsten Det här är hjärtat
Ta-Nehisi Mellan världen och mig
Kjell Westö Hägring 38

söndag 29 oktober 2017

Söndagsintervjun den 29 oktober

Jag har fortfarande klockor som behöver ställas om manuellt, nu när sommartid och blivit vintertid. Men samtidigt som jag hasade runt här hemma och gjorde det började Söndagsintervjun. Gäst den här gången var författaren och krönikören Linda Skugge. Som vanligt en bra intervju. Är evigt tacksam för det arbete Linda Skugge och Belinda Olsson med flera gjorde med Fittstimm. Kan även varmt rekommendera hennes Men mest av allt vill jag hångla med någon (Linda Skugges dagbok 91-93) och Akta er killar här kommer Gud! Och hon är jävligt förbannad. Jag är inte lika förtjust i Ett tal till min systers bröllop, som jag minns som rörig. Jag uppskattar henne mest som krönikör och debattör, men efter intervjun idag är jag sugen på att läsa mer av henne.

måndag 23 oktober 2017

Kraften, tredje delen i Korpringarna

I somras läste jag ut Kraften, tredje delen i serien Korpringarna. Är fotfarande uppriktigt glad att jag började läsa den här serien. Hade det inte varit för att första delen av en bokcirkelbok, hade jag nog aldrig upptäckt varken Pettersen eller genren. Jag tycker Siri Pettersen får ihop det riktigt bra i Korpringarna. Jag gillar hennes språk och sätt att berätta, hon löser mycket otroligt snyggt och det blir väldigt spännande. Faktiskt så mycket mycket mer spännande i den tredje boken än i den andra, att jag nog skulle utnämna Röta (som också är andra boken i serien) till mellanboken, och Odinsbarn och Kraften som toppar.

Med det sagt, det är överlag tre starka böcker som driver en intressant historia. Faktum är att jag tycker så mycket om serien att jag funderar på att köpa första delen. Jag läste den i mobilen, men det är böcker som jag vill ha. Inte bara för att de är bra och har snygga omslag. De kvalar också in som perfekta böcker att rekommendera till den som vill läsa men just nu inte orkar. Jag undrar dock om det blir fler delar i någon eller annan form. Sista delen i Korpringarna har en del dörrar öppna och Pettersen verkar inte vara helt klar med Rime och Hirka. De börjar nästan ett nytt äventyr på de sista sidorna och det gör mig i alla fall lite tveksam. Å ena sidan skulle jag vilja sätta punkt eftersom jag gillar när saker är klara, å andra sidan var det väldig skön och rolig läsning. Det vill man alltid ha mer av.

Enligt min mening ett väldigt snygg omslag.

torsdag 19 oktober 2017

#metoo

Få som använder sociala medier har missat #metoo, hashtaggen som virvlade runt på sociala medier när en av Hollywood mäktigaste filmproducenter Harvey Weinstein avslöjades med att i årtal utnyttjat och trakasserat kvinnliga skådespelerskor sexuellt. Hashtaggen skapades av Tarana Burke för några år sedan, men plockades upp av skådespelerskan Alyssa Milano och blev extremt viral.

Att män utövar makt mot kvinnor genom övergrepp och trakasserier visade sig (vem är förvånad) vara långt ifrån ett unikt fenomen för Hollywood. Det förekommer precis överallt. Även i Sverige, där minst en tv-profil och en journalist i dagarna har hängts ut. Debatten om att namnge personer som inte är dömda för brott är svår och jag kluven, så jag nöjer mig med att konstatera att precis som #prataomdet som var aktuell 2010, så är det viktigt att alla förstår hur cementerad synen på kvinnans kropp som något som tillhör mannen är. Den finns i alla skikt av samhället.

Därför är det bra att allt kommer upp till ytan, och det är väldigt starkt av alla som vågar berätta. För väldigt många har stött på det och jag tror det tyvärr är få kvinnor som slipper undan. Men det kan ändras. Nästa steg är att män tar ansvar för den syn som råder och deltar i förändringen. Att ingen är tyst när någon trakasserar någon annan. Följ #metoo på Twitter, Facebook och Instagram. Där finns hur mycket viktig läsning som helst. Här, här och här är annars bra artiklar.

måndag 16 oktober 2017

En dagbok och en bok om rymden

Igår firades en nioåring. Som moster tar jag presentuppdragen på stort allvar, men kände mig lite slagen på förhand eftersom jag visste att morföräldrarna hade gömt en radiostyrd bil i sitt paket. Monsterbilen var väldigt häftig och den stod i händelsernas mitt ett bra tag. Men dagboken kämpade på - och med ett lås med nycklar samt två ganska fantastiska pennor, verkade ändå jubilaren mycket nöjd. Till lillebror hade jag köpt en bok. Jag råkade köpa en extra present (en bok) till storebror när lillebror fyllde år i somras, och det hade inte glömts bort. I lillebrors paket fanns Titta in i rymden av Katie Daynes. Tipset fick jag hos Kulturkollo och boken föll båda barnen i smaken trots att de är viss åldersskillnad mellan dem. Efter presenter, kakor och tårta spelade vi fem i rad och jag förlorade. Kanske med vilje.

Titta! Jordgubbar i oktober.

lördag 14 oktober 2017

En applåd

Grattis till mig för att 2017 blir mitt mest bloggtäta år. Redan nu har jag passerat 2016 års rekordnotering på 122 inlägg. Inte illa av mig.

Sommarblommor behövs även i oktober.

fredag 13 oktober 2017

Det svenska hatet

Kämpar på med Gellert Tamas bok Det svenska hatet. Efter att ha läst Skotten i Köpenhamn och Andrum under våren så känns detta som en naturlig uppföljare. Alla tre ger insikter och perspektiv på allt det som virvlar runt oss gällande flyktingpolitik, asylrätt, yttrandefrihet och främlingsfientlighet, och lyfter alla de frågor som många hävdar att ingen pratar om. Tamas bok är mastig och den tar lång tid att läsa (i alla fall för mig). Men den är också välskriven, oerhört faktaspäckad och fascinerande. Är man det minsta bekymrad över varför SD har tagit sig fram i den svenska politiken, vill veta hur partiet fungerar, hur de bygger sin politik och vilka strömningar inom och utanför vårt land som stöttar dem så är det rätt bok att läsa.

måndag 9 oktober 2017

Chesapeake Shores

Det är småputtrigt och underhållande, inte helt logiskt alltid men givetvis romantiskt. Chesapeake Shores är regelrätt tv-seriemys som varken lämnar så mycket efter sig eller innebär några överraskningar. Om man inte störs av att den vackre hjältes hund byter skepnad från golden retriver till schäfer efter de två första avsnitten (samt att hela miljön ändrades). I övrigt kretsar serien kring familjen O'Brien där fem syskons olika livspusselproblem är seriens stomme. För att skapa drama så finns det en pappa som arbetade så mycket att hans fru (barnens mamma) lämnade hemmet. Nu när barnen är vuxna försöker mamman återta kontakten och få en plats i familjen samtidigt som pappan försöker ta igen för förlorade minnen. Barnen försöker hantera detta tillsammans med personliga trauman, en ungdomskärlek som återvänder, skilsmässor, otrohet och en massa annat jox.

Det är synnerligen ofarligt. Ändå är det någon slags underhållning som jag uppskattar just nu. Det finns alltid ett lyckligt slut i varje avsnitt. Alla problem löser sig alltid; just nu uppskattar jag det. Serien finns på Netflix, men visas också på Hallmark Channel. Jag misstänker att den är skapad för Hallmark, vilket kanske också förklarar berättartempot och trevligheten i allt från repliker till intriger. Lite mer intressant är att denna kanadensisk-amerikanska serie bygger på författaren Sherryl Woods bokserie med samma namn. Vad jag kan se så finns det än så länge12 delar. Woods verkar ha en stor produktion med över 100 stycken romance-titlar och deckare. Spontant räcker nog tv-serien långt för mig. Men jag tycker alltid det är lite extra kul att se filmer eller serier som bygger på en bok eller flera böcker. Så kanske att jag läser en Woodstitel någon gång. 

fredag 6 oktober 2017

Men jag har sett filmen

Så släpptes den stora nyheten igår, Kazuo Ishiguro får årets Nobelpris i litteratur. Jag hade inte en aning om vem denne författare var, men lyckades höra på P1 att det är han som har skrivit Återstoden av dagen. Filmatiseringen har jag sett, med Emma Thompson och suveräne Anthony Hopkins i huvudrollen. Älskade den. När väl den insikten hade landat så reserverade jag snabbt två titlar av Ishiguro på hemmabiblioteket. Jag tycker nog att det var en bättre pristagare i år än förra året. Men allra bästa hade det varit om det var en kvinna. Det är fortfarande alldeles för mycket män som prisas jämfört med kvinnor. I år, så här långt, så tror jag att alla Nobelpris har gått till män. Det är lite deprimerande. Men jag ser fram emot att läsa Ishiguro. Och se om filmen.




torsdag 5 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: kanon eller kalkon:

Medan jag inväntar vem som tilldelas Nobelpriset 2017, så passar jag på att besvara enligt O:s utmaning om kanon och kalkon. Den tar upp Nobelpriset, eller något annat kulturpris med uppgiften att presentera ett verk som är kanon och kalkon. Jag har många kanoner bland de författare som har fått Nobelpriset, speciellt de senare åren. Jag tycker mycket om J.M Coetzee som jag läst fler böcker av. Den som jag tycker mest om är nog Onåd, men även Pojkår är väldigt fin. Men även Doris Lessing är en författare som jag uppskattar. Hennes serie om Martha är extremt bra. Dessutom är Jean-Marie Gustave Le Clézio riktigt bra. Hans Skattsökaren är en kanon.

När det kommer till kalkon så är jag en av dem som inte uppskattade att Bob Dylan gick priset förra året. Jag må vara inskränkt och en snobb, men jag står i det här fallet på den smala litteraturens sida. Jag tvivlar inte på Dylans betydelse, men tycker att det finns andra viktiga pris han kan tillägnas. Två andra kalkoner är för mig Elfride Jelinek och Dario Fo. Pianolärarinnan var omöjlig för mig och jag tvivlar på att jag någonsin läser den. Dario Fo kommer jag aldrig att förstå, men jag är inte heller så bevandrad inom teatern.

onsdag 4 oktober 2017

Septemberfynd

Är hemma igen efter en resa till USA, närmare bestämt Minneapolis och Boise. En resa som var så bra att den kräver ett eget inlägg. Givetvis fick jag med mig böcker hem. Två finfina böcker om Prince Prince - Stories from the Purple Underground av Mobeen Azhar och The Rise of Prince av Alex Hahn och Laura Tiebert som jag fick i present. Själv köpte jag Boiseförfattaren Anthony Doerrs bästsäljare All the Light We Cannot See. En bok som han fick Pulitzerpriset för 2015. Mycket nöjd med att jag fick hem dessa utan att orsaka övervikt vid incheckning samt att jag inte köpte fler böcker än så och släpade hem.

Förhoppningsvis höstläsning.




onsdag 23 augusti 2017

K Special om Fogelström

I år är det 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes. Han är en av våra allra mest lästa författare. Speciellt för serien om Stockholm, som börjar med Mina drömmars stad. Just ligger det ett mycket fint program om honom på SVT Play. Missa inte K Specials timme om honom och hans författarskap. Jag läste om den första delen i serien om Stockholm i våras och den är verkligen en fantastisk skildring av Stockholm, fattigdom, utveckling och människor. Det är en riktigt klassiker!

fredag 4 augusti 2017

Allas rätt till kärlek

Det är Pridefestival och en av de viktigaste manifestationerna för allas rätt till kärlek. Jag tänkte att Stockholms Pridefestival har funnits alltid, men så framsynt är världen inte. Sedan 1998 har den funnits i huvudstaden för att synliggöra htbtq-frågor och skapa en frizon för homosexuella, bisexuella, trans och queerpersoner. Här kommer några tips på litteratur och film som berör några aspekter av livet icke-normativ.

Brorsan är kung
Jenny Jägerfelds historia om att vara född i fel kropp är en stark berättelse om kärlek, ärlighet och lojalitet. Den är en ungdomsbok, men jag hade stor behållning av den. 

Holding the Man
Filmen finns på Netflix och handlar om Johns och Tims liv. Den bygger på den australiensiska författaren och skådespelaren Timothy Conigraves självbiografiska bok Holding the Man. Tim och John möttes i mitten på 70-talet och levde 15 år tillsammans. Boken kom ut 1995 och har rönt stor uppmärksamhet och framgång. Jag misstänker att filmen inte är lika bra som boken, men jag gillade filmen och vill gärna läsa boken.

Som eld
Jag tyckte så mycket om Sara Lövestams kärlekshistoria mellan Lollo och Anna. Också en ungdomsbok eller en bok för unga vuxna (lite osäker på vad som är van), men den gav mig mycket. Extra plus för väldigt mycket sommarkänsla och anknytning till Stockholm.

Det finns annan frukt än apelsiner 
Jeanette Wintersons bok om sin uppväxt visar hur svårt det är och kan vara att bryta sig loss från ett tankemönster som präglat allt i ens liv. Men också hur stark kraften att få älska är. Den står emot och vågar ifrågasätta alla relationer och alla former av lojalitet. Mycket läsvärd.

tisdag 1 augusti 2017

Till min Love

Love och Josefin landar i London i mitten av nittiotalet. De har tagit studenten, eller Love har, Josefin lyckades inte få några vidare betyg. Hon bryr sig inte, och tänker att det ordnar sig. Love tror inte att något ska ordna sig, men de hittar en ställe att på bo och börjar jobba. London, och framför allt Camden, är allt de har drömt om, men när Josefin träffar Baz glider de bästa vännerna ifrån varandra. Love tycker Josefin tar för mycket droger. Josefin tycker att Love är tråkig. De tappar kontakten men Love kan inte släppa varken känslorna av övergivenhet eller Josefin. När Love nästan tjugo år senare hittar ett blandband som Josefin gjort åt honom, släpper han allt och åker tillbaka till London. Han måste få veta vad som hände henne.

Till min Love släpptes förra våren. Det blir min andra bok av Karin Aspenström och boken är både en kriminalhistoria och en kärlekshistoria. Jag tycker den håller gott och väl måttet, men uppskattade nog Utan dina andetag mer. Kanske för att det var en mer komprimerad text. Till min Love blir lite omständlig ibland. Kanske för att Love ofta fastnar i samma tankebanor, som vi människor gör, men jag tror boken hade tjänat på att stryka ner det lite. Dock gillar jag Aspenströms sätt att presentera dilemman och det omöjliga i att inte såra dem som står oss närmast. Båda böckerna jag har läst är välskrivna och innehåller personporträtt jag tror på när jag läser om dem. Jag skulle inte alls bli förvånad om jag snart läser en tredje av Aspenström.

onsdag 26 juli 2017

Utan dina andetag

Karin Aspenström är en helt ny författare för mig. Utan dina andetag kom ut i år och den som kan sin Kent ser direkt att titeln syftar på en av bandets mest kända låtar. (Jag kan inte Kent överhuvudtaget, så det tog ett tag innan jag förstod parallellen.) Låten vill Evelyns syster Malin att Evelyns kille Erik ska spela på hennes bröllop. Det tycker både Erik och Evelyn är lite pinsamt, själva ska de ha mycket mer avslappnat och mysigt bröllop. De ska bara göra en resa till Indien först, sedan blir de man och hustru efter en snabb vigsel i stadshuset. Dock gäller det att resan blir bra. Det är sista rycket och det finns en hel del indikationer på att det finns många hinder för att de enorma förväntningar ska infrias. Speciellt hos Evelyn, och det är hennes perspektiv läsaren får följa under några varma och ångestfyllda veckor i Indien.

Lätt sommarläsning om besvikelse.

Det visar sig nämligen att hon och Erik har ett förhållande som rymmer mer lögner, tystnader och charader än vad som är sunt. Aspenström tecknar skickligt och snabbt ett par som båda vet att inget stämmer, men ingen kan eller orkar förändra något. Igenkänningen finns där och eftersom personerna både är komplexa och trovärdiga så är det en roman som ändå lyckas ställa viktiga frågor om vad som är viktigt i ett förhållande. Språket är enkelt och rakt utan för den sak förenkla saker. Möjligen är den lite övertydlig emellanåt, men jag tycker ändå att Utan dina andetag landar på fötterna. För mig har det mycket med slutet att göra - oväntat men också trovärdigt och lite sorgligt. Det gör att gärna läser mer av Aspenström.

måndag 17 juli 2017

Bara för ett omslags skull

Hittade denna i jobbets lilla boklåda. Det går inte att motstå en kärleksroman med detta omslag. Arnes kiosk av Karin Stensdotter ska definitivt läsas i sommar.

Snyggt!

onsdag 12 juli 2017

Vad jag läste i juni

Juni är över och den riktiga sommarmånaden juli är i full gång. Just idag med regn. Juni var annars en hyfsad läsmånad för mig. Enligt Goodreads har jag betygsatt två böcker den här månaden, men läste ut faktiskt ut fyra i juni.

Jag tog mig igenom andra delen av Siri Pettersens serie om Korpringarna. Röta håller inte lika hög klass som ettan, men är tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa den tredje och sista delen. Det är spännande, jag vill veta vad som egentligen kommer att hända mellan Hirka och Rime. Högst sannolikt får jag veta det den närmaste månaden. Gav Röta 3 av 5.

Brorsan är kung är en fin ungdomsbok av Jenny Jägerfeld. Jag har gett den 4 av 5. Den handlar om kön, kropp och rätten att få vara sig själv. Dessutom utspelar den sig i Malmö, vilket i mina skåneögon är en bonus. Jag har köpt den till ett av mina syskonbarn och hoppas så att hen tycker den är lika bra som jag.

Caroline Hainers andra bok Åsneprinsen har jag redan skrivit om här. Den handlar också om identitet och vad man gör med sitt liv genom de val man inte gör. Jag gillade skildringen av förorten Hagsätra och hur det livet ibland krockar med innerstadens verklighet. Men också hur det är att faktiskt orientera sig och hitta en plats i relation till andra. Den fick 3 av 5, vilket just nu känns lite oförtjänt.

Mina drömmar stad läste jag säkert för tjugo år sedan. Snart ska den diskuteras på Kulturkollo, och därför ville jag läsa den igen. Per Anders Fogelströms serie är en klassiker (eller borde räknas som det) och skildringen av Stockholm håller fortfarande. Dessutom har huvudpersonen Henning vissa likheter med Åsneprinsens Jim och det gjorde läsningen ännu mer intressant. Jag är osäker på om jag fortsätter med resten av serien, men gav den här 4 av 5 i betyg.

söndag 2 juli 2017

Deckare för sommarnätter

Har nästan ingen semester i år men vägrar vardag och tjuvläser till alldeles för sent. Just nu Skymningsflickan av Katarina Wennstam i sängen. Och en vapendragare som vill att vi släcker ljuset. 


onsdag 28 juni 2017

Bokbloggens vara eller icke vara

I söndags drog en diskussion igång gällande bokbloggens framtid. Sincerely Johanna undrade om bokbloggen faktiskt är död? I och med att sociala medier har utökats finns det fler sätt att nå ut med boktips, analyser och diskussioner. Många bokbloggare har lagt ned, eller flyttat till andra kanaler. Feministbiblioteket, Enligt O och Barnboksbloggen var några som följde upp resonemanget och kom med sina synpunkter. Dessutom fylldes kommentarsfälten med vettiga tankar.

Själv hoppas jag på att bokbloggen inte är död. För mig är den en fantastisk källa till bra läsning och jag skulle gärna hitta fler av dem. Jag tycker internet generellt har gett mig så mycket mer tillgång till musik, film, litteratur och kultur än vad jag trodde var möjligt när jag 1995-ish började försöka slå upp saker via Altavista och ett hackigt modem. Däremot håller jag med de som anser att bara läsa förkortningar av baksidestexter i bloggar blir tråkigt i längden. Och det är därför jag inte heller gillar Instagram som boktipsare. Min bild är att det blir alldeles för kort och snuttifierat.

Facebook fungerar bättre att diskutera böcker, speciellt i en bokcirkel. Däremot har jag inte landat i andra boktipsargrupper på Facebook, men jag har nog inte heller gett dessa en riktig chans. Min bästa kombination är bokblogg tillsammans med bokpodd. Då finns det möjlighet till djupanalys och det finns ett antal poddar som är riktigt bra. Här tror jag att nya medier och kanaler kan ge gammelmedia en match, vilket är bra. Det känns ibland som om kultur kommer allt mer på undantag och då behövs de nya kanalerna. Därför hoppas jag att bokbloggen håller sig vid liv ett tag till.

Själv skriver jag mest för mitt eget läsminne och för att det kul. Jag är hemskt glad för alla få som läser och lämnar kommentarer. Min framtid som okänd bloggare är ljus, och det är helt ok. Det här är en läsdagbok i första hand, om det blir något annat är mycket osäkert.

måndag 26 juni 2017

Midsommaren är förbi

Midsommar - en helg med orimliga förväntningar på mat, gemenskap, väder och blommor. Jag har ganska blandade känslor inför den här helgen, och väldigt varierande erfarenheter. Den här blev en av de bättre, med fullträff på allt utom vädret. Är tacksam för det. Jag hade den stora lyxen att få fira med en kollega som öppnar sitt hem och bjuder på sillunch, jordgubbstårta och majstång. Väldigt fint firande som avslutades med spontan grillkväll hos hundvänner nästgårds. Midsommardagen och den följande helt ordinarie söndagen tillbringades mer eller mindre i viloläge. Hann plöja hela nya säsongen av Orange is the new Black och några avsnitt av The House of Cards. Mycket nöjd med båda, varav den första passar bättre när både hjärna och kropp är lite utmattade. Den andra kräver lite mer koncentrationsförmåga. Är överlag mycket imponerad att serierna håller så hög kvalitet trots att de båda är inne på femte säsongen.




torsdag 15 juni 2017

Olikhetsutmaningen: aktuell och bortglömd

Enligt O kör en sista olikhetsutmaning innan sommaren. Den här gången handlar det om böcker (eller annan kultur) som är aktuella eller bortglömda. Just nu läser jag ganska mycket aktuellt. Det behöver inte alltid betyda att det är nyutgivet, utan mest aktuellt i mitt flöde.

Men om jag ska tipsa om en bok som jag tänkte på som aktuell, men som eventuellt har blivit lite oförtjänt bortglömd, så är det Åsneprinsen av Caroline Hainer. Lite ironiskt det också att huvudpersonen sällan är i centrum, utan lätt hamnar lite vid sidan av. Boken kom ut förra våren, vilket inte är så länge sedan, och den är väldigt bra. Ibland är det lite synd att det aktuella tidsspannet för nyutgivet är så kort. Den här boken borde fått mycket mer uppmärksamhet.

När det gäller ordet bortglömd, så önskar jag att fler upptäckte den finlandssvenske modernisten Gunnar Björling. Hans ordknappa diktning med mycket utrymme mellan orden och märkliga satser är så fascinerande. Numera hittas han enklast på biblioteket. Jag frågar alltid efter honom när jag besöker någon bokhandel, men de är sällan det finns något. Björling var en av ledande gestalterna inom den finlandssvenska modernismen tillsammans med Edith Södergran och Elmer Diktonius - två diktare som dock alltid nämns före Björling. Det är säkert korrekt, men synd att Björling inte får mer plats.

En annan konstnär som skildras i en högaktuell bok är Hilma af Klint. Hon var pionjär inom det abstrakta måleriet och intresserad av filosofi, religion och andliga begrepp. Hilmas måleri upptäcktes långt efter sin död. Som många kvinnliga konstnärer var hon först okänd och bortglömd för att återupptäckas och hyllas. I det här fallet så tror jag det var så att någon släkting till Hilma upptäckte tavlor på en vind (ganska osäker uppgift) och sedan dess upphör världen inte att förvånas och inspireras av henne. Vårvintern 2013 hade Moderna Museet i Stockholm en stor och väldigt välbesökt utställning av henne. Jag såg den och tyckte mycket om hennes tavlor. De är märkliga, lekfulla och väldigt grafiska. Författaren Ann Laestadius Larsson gav alldeles nyligen ut Hilma: en roman om gåtan Hilma af Klint som fått ett bra mottagande. Jag ser fram emot att få läsa den och lära mig mer om en konstnär som inte längre är bortglömd.

tisdag 13 juni 2017

Lästips nedladdade i mobilen

Älskar internet, blir så glad när människor boktipsar - i bloggar eller på Twitter och Instagram. Bara den här veckan har jag laddat ned:

Att skriva av Stephen King (fanns visserligen bara som ljudbok, vilket jag inte är så förtjust i).
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten (har längtat efter att få läsa henne).
Hilma av Anna Laestadius Larsson (nästa bokcirkelbok).
Miss Kollo av Sara Villius (tipset gällde egentligen Nej, det är en snöklump men den fanns inte i appen).
De polygotta älskarna av Lina Wolf (en bok som så många tycker är bra).
Utan dina andetag och Brännmärkt av Karins Aspenström (även här letade jag egentligen efter To my Love, men appen svek mig även här).

Annars är dagens stora nyhet och sorg att Ulf Stark har gått ur tiden. Han är verkligen en av våra allra bästa och mest älskade barnboksförfattare. Jag kan inte stoltsera med något speciellt läsminne från honom. Jag har faktiskt inte läst så mycket av honom, men jag älskade Dårfinkar & Dönickar när den gick på TV. Precis som Kan du vissla Johanna?, också den har jag sett många gånger. Han är värd varenda hyllning. För det är som Lotta Olsson skriver i DN: Ulf Stark skrev så att man förstod hur stort livet var.

En vacker blomma med svårstavat namn.

lördag 10 juni 2017

Guldkorn från SVTPlay

På en och samma kväll brände jag av två dokumentärer från K Special. Först Historien om Via della Conciliazione som handlar om den gatan som förbinder Vatikanstaten med övriga Rom. Idag en av de mest fotograferade vyerna på världens vykort. Men få vet (jag visste inte!) att den är skapad av Mussolini, för att han ville binda samman den italienska staten med romerska-katolska kyrkan.

Missa inte heller Kiki - Sara Jordenös film om Kiki-scenen i New York. Scenen, och rörelsen är en fortsättning på Ballrom, en performancebaserad konstform som blev kända för många på 1990-talet genom Madonnas dansare och videon till "Vouge". Idag är Kiki-scenen en egen konstnärlig subkultur. Så bra film - så bra dans - så välformulerade människor om identitet, förtryck och kärlek. 

Och jag tänker att jag måste också se Kiss och gitarristen som försvann. För titeln, och för att det är ett av världens största band. 

torsdag 8 juni 2017

I mål med #blogg100

Då var det dags för sista inlägget i 2017 års upplaga av #blogg100. Med detta är jag klar och färdig. I år lyckades jag dessutom publicera ett inlägg varje dag i 100 dagar. Två gånger tidigare har jag klarat det, men då missat några dagar och därför fått hålla på längre innan inläggen har nått summan 100. Jag är väldigt nöjd med årets upplaga, men det har också varit en kamp att få ihop innehåll. Speciellt runt 70-80, då tog det emot rejält. Tidigare år har jag kunnat skriva om böcker jag redan läst. I år har det nästan enbart handlat om böcker jag läst under tiden eller böcker jag är intresserad av att läsa. Därför har jag fyllt ut med andra typer av inlägg. Länktips har varit en klippa att luta sig mot, men utmaningar från Enligt O, Kulturkollo och Lyrans Noblesser har räddat mig många gånger.

Sett i backspegeln så finns det en hel del övrigt att önska i kontinuitet på den här bloggen. Jag skriver flitigt under #blogg100 men sedan faller inläggen av. Hur det ska gå det här året återstår att se, men jag borde ha alla möjligheter att hänga i. Jag hoppas att jag gör det. Till det vill jag också tillägga: Min beundran för de bloggare som har en välfylld, aktuell och intressant blogg är aldrig större än precis nu. Alla gånger jag har kommit i mål, blir det också tydligt vilket arbete ett bra innehåll kräver.

I övrigt har jag laddat ner två böcker av Karin Aspenström efter att ha läst ett inlägg på Bokhora. I min mobil väntar nu Utan dina andetag och Brännmärkt. Som om det inte fanns tillräckligt på läslistan ändå.

onsdag 7 juni 2017

En lila dag idag också

Så blev den 7 juni en dag då mitt flöde svämmade över med klipp, artiklar, reflektioner och den lila färgen. Först förstod jag inte riktigt varför. Men sedan så. Det är Prince Rogers Nelsons födelsedag idag. Komikern Chris Rock skrev på Instagram att det var en skam att skolorna var öppna, och jag tror att Donald Trump fick en släng av sleven i samma post. Och det är nog många i USA som ser det så, i alla fall att det borde vara en helgdag idag. Med all rätt tycker jag - som svart artist har han sprängt enormt många viktiga glastak. Något som jag i min vita skandinaviska värld inte kan förstå vidden av, men jag kan alltid läsa om det och lära mig något. Idag har jag läst detta och detta - varav den senare var nog mest intressant. Hittade även denna intervjun med Sheila E som jag tyckte var fin. Och så har jag så klart lyssnat på hans musik. Igen.

tisdag 6 juni 2017

Trea från slutet

Snart är #blogg100 över för den här gången. Idag publicerar jag mitt 98:e inlägg. Trots allt - för det är inte självklart att hitta ett vettigt innehåll. Eller ens känna sig inspirerad. Jag har stor beundran för bloggare, författare och andra kreativa personer som håller en linje i sitt uttryckssätt och i sitt innehåll. En av dem som verkligen kan det är Chimamanda Ngozi Adichie. Genom alla hennes böcker finns en tydlig feministisk skildring oavsett epok eller plats. En halv gul sol, Lila hibiskus eller Americanah - är alla fantastiska böcker och läsvärda. Men vill man börja enklare, men ändå få en bild av Adicihes grundsyn så är Alla borde vara feminister, boken att välja. Den grundar sig på ett föredrag och är en föredömligt kort essä på femtio sidor. Smart, intelligent och lättsmält förklarar den varför feminismen är nödvändig för hennes författarskap. Och varför hon tycker att den borde vara nödvändig för oss alla.

måndag 5 juni 2017

Fyra böcker i maj

Det har blivit mindre läsning i maj. Både böcker och sidor - men vem räknar egentligen? Jag uppenbarligen. Bra för att den här bloggen är i allra första hand något av en läsdagbok, ursprungligen startad för att jag ville hålla reda på vad jag faktiskt läste. Det lite sämre med just detta, är att det blir något som är mätbart, och mätbart blir prestation. Något som läsning inte bör vara. Oavsett, tittar jag på Goodreads, där jag lägger in och betygsätter det som är läst, så ser det ut så här i maj:

Bettys värld av Marie-Louise Marc
Glatt och lättsmält och ett stort plus för att det handlar om äldre kvinnors kärleksliv. Gav den 3 av 5.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
En bok jag har skrivit mycket om, och som så här långt är en av 2017 års bästa böcker. Den är rykande aktuell, och jag hoppas väldigt många upptäcker den. Den har inte lämna mig ännu. Betyg 5 av 5.

Björnstad av Fredrik Backman
Den första jag läst av Backman, och kanske inte den sista. Jag har trots allt gett den en 4 i betyg. Det kommer nog mest av ämnesvalet. Så här lite i backspegeln så är den lite uppenbar i vissa konstruktioner, men å andra sidan oväntad i andra. Jag tyckte om den, men är inte övertygad om att Backman är en författare för mig.

Klass av Elise Karlsson
Ser att jag "bara" har gett den 3 av 5 i betyg på Goodreads. Och kanske är det här trubbigheten i betygsystemet syns mest (och min förmåga att hantera det). Rent språkligt och idémässigt är det en mycket bättre bok än både Bettys värld och Björnstad. Mycket bättre. Men samtidigt så tappade jag ofta bort mig i den, och tyckte den var klurig. Å andra sidan så gav den mig en hel del funderingar som varken Backman eller Marc var i närheten av. Är ändå rätt säker på att jag kommer att försöka läsa mer av Karlsson.

söndag 4 juni 2017

Olikhetsutmaningen: svart och vitt

Veckans utmaning från Enligt O handlar om svart och vitt. Tolkningen är öppen, men den kan stå för tudelningen i vårt samhälle. Kanske också världen. Och så här dagen efter ännu ett terrordåd (London), så känns som om det finns starka krafter som drar människor isär. Trots att det borde vara så mycket som binder oss tillsammans. Med SVTPlays sändning från minneskonserten One Love Manchester med rungande och kärleksfull allsång i bakgrunden tänker jag så här om svart och vitt:

Sydafrikanske André Brinks Ut ur mörkret var en riktig ögonöppnare för mig när det handlar om rasism och olika sätt att betrakta svart och vitt hud. En torr vit årstid är också väl värd att läsa om när värderingar, sanktionerade av ett samhälle, ställs på sin spets. En kvinnlig kollega till Brink, Marlene van Niekerk, gör ungefär samma sak i Agaat. Här är det två kvinnor, en vit och en svart, som binds samman i ett fascinerande beroende och oberoende där kön och hudfärg avgör livet. 

Två nattsvarta filmer, eller det var åtminstone så jag upplevde dem när jag såg dem, är Lilja 4-ever av Lukas Moodysson och Zigenarnas tid av Emir Kusturica. Båda handlar om kriminalitet och utsatthet med helt olika uttryckssätt. Där den ena lyfter utsattheten med hjälp av en realism som det inte går att värja sig mot, tar den andra till dröm och magisk realism. Båda greppen fungerar extremt bra. Kusturica har även regisserat Svart katt, vit katt en livfull, glad och galen film där kärlek och hopp alltid vinner. Jag vill tro att det är sant.

lördag 3 juni 2017

Min medielördag

En ganska trött lördag, av många olika anledningar. Men förutom tråkiga ärenden till apotek och gräsklippning har jag ändå lyckats:

Lyssna klart på det sista avsnittet av Serial. Det slutade inte alls som jag trodde, men ger ändå första säsongen fem av fem.

Läsa en bit i Röta av Siri Pettersen, och nja, det går lite trögare än förväntat. Kanske för jag just nu känner att Hirka är för mycket i nutid. Fast det är inte nutid, tror jag, men väldigt likt. Jag är förvirrad.

Se Allan - den bevingade hästen som finns på SVTPlay. Väldigt fint skildrat om Peder Fredricson och All-in och resan till OS. Men också mycket om vilka tankar som ligger bakom Fredricsons ridning och hans förhållningssätt till hästen.

fredag 2 juni 2017

En sommarenkät

Lyran har en fin enkät om sommarläsning. Jag lånar den glatt och svarar så här:

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Mitt generella mönster är nog att jag läser mer på sommaren, speciellt då jag är ledig. Å andra sidan har jag börjat läsa mer jämnt över året. Jag har nu konstant flöde med böcker istället för månader med ren stiltje. Därför blir det kanske just det här året bara lite mer läsning i sommar än vanligtvis (då sommaren var en riktig lästopp).

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Det är nog samma. Dock väljer jag nog mer av lust på sommaren. Under resten av året så kanske jag utmanar mig själv lite mer och tar tag i en bok jag kanske känner ett uns av motstånd till. Det skulle jag aldrig göra under sommaren.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter och annat.
Min veranda eller trädäck är himla bra eftersom det finns trappsteg att sitta på eller solstol att ligga i. Dessutom är det bra med skugga och sol hela dagen, så det går att skifta. Annan favorit är min hammock. Att ligga på rygg, läsa och med en fot i gräset som gungar mig är perfekt. Tidigare läste jag ofta på stranden, men det har jag nästan slutat med.

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden eller hängmattan?
Jag tycker nog Alex Schulman Glöm mig är ett bra alternativ. Finstämd och lättläst, men ändå allvarlig. Annars Björnstad av Fredrik Backman, eller Anna Laestadius Larssons serie om hertiginnan Charlottas liv i det kungliga hovet på 1700-talet.

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Jag gillade väldigt mycket om Som eld av Sara Lövenstam. Den utspelar sig i Stockholms skärgård och handlar om två flickors sommarlov och förälskelse. Det är också en perfekt sommarbok!

En augustimorgon i Skåne.

torsdag 1 juni 2017

Ovan molnen med Fogelström

Jag landade och lämnade Arlanda idag inom loppet av elva timmar. Med mig ovan molnen var Per Anders Fogelstrom (nu med rätt namn). Jag minns en hel del från Mina drömmars stad och än så länge motsvarar den alla förväntningar jag hade på Stockholmsnostalgi. Så fint!

Stockholm.

onsdag 31 maj 2017

Mina drömmars stad

Nästa bok att diskutera hos Kulturkollo är Mina drömmars stad av Anders Fogelström. Det var många år sedan jag läste serien (detta är första boken), men jag tänker att det kan vara en riktigt fin bok att läsa i sommar. Själva bokcirklandet ska ske i augusti och Stockholm (som är fond och en viktig del i böckerna) är ju en sommarstad av rang. Det kan bara bra.

tisdag 30 maj 2017

Vad är nödvändigt?

Idag har jag tänkt mycket på vad som är nödvändigt. Nödvändigt att ha, eller nödvändigt att vara utan. Båda sakerna bygger jag mitt liv kring. Just nu undrar jag om jag behöver ha ett abonnemang där jag kan läsa e-böcker i mobilen. Det är så smidigt, och på många sätt älskar jag det. Men skulle livet klara sig utan det? Jag tänker ändå att det är en kostnad som kan sparas in på. Och går det att gå tillbaka till pappersboken, som jag nästan har släppt helt? Jag vet inte, men funderar allvarligt på att prova. Måste kanske bara läsa klart alla böcker jag laddat ner.

måndag 29 maj 2017

Det är natten

Det var ett tag sedan, nära nog tre månader sedan jag läste Det är natten: Författaren och den som skriver av Karolina Ramqvist. Det är en ganska kort bok som i essäform tar upp skrivandet hos en kvinnlig författare. Speciellt dröjer författaren vid de uppoffringar som en kvinnlig författare måste göra. Just för att hon är kvinnlig ställs hon inför många omöjligheter i konstnärskapet. Jag är generellt väldigt förtjust i Karolina Ramqvist författarskap. Allt jag har läst har jag tyckt om. Och jag tycker om det här också. Men jag inte säker på att jag förstod allt. Kanske var jag lite seg när jag läste. Kanske är det inte den bästa boken att läsa under pendling. Jag funderar på om jag ska läsa om den igen, för att se om allt har fallit bättre på plats då. Jag har nämligen en känsla av att det är en viktig bok.

En av Ramqvist. 

söndag 28 maj 2017

Mors dag

Mitt flöde har svämmat över av hyllning till mammor och mormödrar idag. Det är så fint. Självklart har jag fått den allra bästa mamman, men hon har inte varit hemma och därför inte heller bli firad. Jag har istället skänkt en slant till Läkarmissionen och Unicef för att fler mammor ska kunna föda sina barn säkert och tryggt. Tyvärr är det långt ifrån självklart. Så sjukt orättvist.

lördag 27 maj 2017

Ett inlägg om hobbyer

Veckans utmaning hos Kulturkollo handlar om att ha en hobby eller att ha hobbyer. Och så här tänker jag om det. Givetvis är läsning och böcker ett stort intresse, och en stor del av det som är jag. Men det är inte en hobby för mig. Jag skulle inte heller säga att den här bloggen är en hobby, även om det är något jag gillar att pyssla med. Men jag gör det för lite för att räknas som en hobby. Än så länge.

Däremot är min hund och hundsport en stor hobby och ett så kallat fritidsintresse. Jag ägnar i snitt minst en timme i veckodagarna till hundträning, och minst en helgdag - då åker jag ofta från hemmet vid sju och är hemma alltifrån två till fyra eller fem. Vi är alltid utomhus, och oftast i skogen. Detta sker i maj, precis som i november. Idag hade vi minst 25 grader varmt i skogen och i november kan det var snöslask och regn under dagen. I min garderob finns det fler kängor än högklackade skor, och många fleecetröjor.

Hängde fem timmar i denna grönska.

I veckorna blir det mest lydnadsträning. Men på helgen hägrar sökträningen. Det går i korthet ut på att vi vallar upp en ruta i skogen som mäter 100 på bredden och 300 meter på längden. Vallar = vi går i skogen efter ett mönster för att göra rutan full av människovittring. Rutan delas på mitten av något som kallas "stigen". I rutan gömmer sig sedan människor på olika sätt. Sedan skickar jag min hund från "stigen" ut i rutan med uppgift att hitta en person i taget. Eftersom min hund är en rullhund har hon ett slags halsband på sig. När hon hittat en människa biter hon i halsbandet och springer till mig så att jag kan se att hon har gjort ett fynd. Jag kopplar henne och sedan visar hon mig var personen är. Allmän glädje och i vårt fall uppstår godisregn i form av korv hos figuranten. Målet är att få hunden att jobba i ett tårtbitsmönster där jag skickar varann höger och varann vänster medan vi tar oss fram på stigen. Vi ligger på cirka 150 m i våra pass, de som kör elit och tävlar SM går 300 m. (I den klassen ligger ofta figuranterna/människorna nedgrävda och är helt osynliga för ögat.) Sök (som grenen heter) utvecklar hundens självständighet samt vårt samarbete, ger självförtroende och ger hunden en uppgift att lösa. Det mår alla hundar bra av. Och undrar man hur hunden hittar - så gör den det genom att använda nosen och vinden för att lokalisera vittringen.

En ganska lycklig hund vilar sig i form.

Känslan att tillsammans försöka lösa en uppgift och lyckan när man klarar det, är nog den största belöningen. Och ha en hund som ställer upp och vill göra saker ihop med en. Det är svårt att förklara, men för mig är det något av det bästa jag vet - att försöka förklara vad som ska göras, träna på det och sedan kunna utföra det tillsammans med glädje. Jag träna uteslutande med operant inlärning och positiv förstärkning, det vill säga positiva metoder generellt. Det finns hur mycket som helst att läsa i ämnet. Och det är också otroligt roligt. Att gräva sig ner i något och sedan försöka själv. Bandet mellan människa och djur/hund berikar mig dagligen, även om det finns dagar jag överväger att samla frimärken istället.

Som en del av hundsporten så kommer föreningslivet också in. Jag tränar i en grupp och vi får låna mark genom brukshundklubbens försorg. Så klart arbetar man för sin klubb och jag har som tävlingssekreterare och MH-figurant lagt och lägger åtskilliga timmar för klubbens räkning. Så det är också en del i min hobby. Det är något fint med Sveriges sätt att ha föreningar, en sammanslutning där alla jobbar för sin hobby. Men det kan också vara dränerande. Då när det är en utmaning att få ihop olika människor som på fritiden ska prestera något som nästan ska jämställas med vad företag levererar. Då känns det som att viljan att hjälpas åt minskar. Det är nog den allra största nackdelen med min hobby.

Äta bör man. Speciellt efter hundträning.

fredag 26 maj 2017

Fyra bra nyhetsbrev och en bonus

Jag få en mängd nyhetsbrev varje vecka. Vissa har jag för att det berör jobbet, andra för att jag är medlem eller har handlat hos dem. Ett par har jag för att jag faktiskt läser dem. Och för att jag alltid hittar bra läsning i dem. Just nu är det:

The Skimm - ett amerikanskt nyhetsbrev som ger både högt och lågt från det stora landet i Väster. Det är också väldigt ofta, väldigt roligt skrivet. Det kommer varje dag, och ofta läser jag minst en artikel här.

The Ann Friedmann Weekly - Ann Freidmann är en synnerligen begåvad journalist som också har en väldigt rolig och skarp podd (Call Your Girlfriend). Återigen om du vill läsa bra artiklar och information om vad som händer i USA. Här med ett feministiskt perspektiv. Hittar alltid något bra att läsa här. Kommer en gång i veckan, vilket är väldigt lagom.

Hundra sorters bläck - har jag tipsat tidigare om. Just nu en favorit när det handlar om att få inspiration som rör skrivande. Väldigt högt läsvärde!

Ett fantastiskt äppelträd i blom. Det är mitt.


Är du det minsta intresserad av bok- och förlagsbranschen så tycker jag du ska lägga till Boktuggs nyhetsbrev. Överraskar allt som oftast.

Min bonus är ett nyhetsbrev om musik. Patrik Hambergs Funken levererar ett brev i veckan, ofta med väldigt bra låtlistor inom soul och funk. Tror att jag har tipsat om det tidigare. Men det är fortfarande ett väldigt bra tips!

Maj är nog den bästa månaden.

torsdag 25 maj 2017

Björnstad

Har idag ägnat alldeles för lite arbete åt trädgården och för mycket tid med Björnstad. Men vad gör väl det, jag behöver inte ha en lika fin gräsmatta som grannen. Och just nu är historien i ett avgörande och mycket spännande läge. Från att ha börjat ganska segt, med en hel del övertydliga hintar, så tar Backman äntligen tar i historien när vi har passerat halvlek. Jag gillar mest att det inte blir för enkelt i den här boken, och att Backman vågar lägga upp många svåra frågor. Persongalleriet är dock lite varierande i kvalitet. Kanske för att det är för många motsatspar? Det ska bli spännande att se hur slutet blir och om några svar levereras, men jag ser också fram emot att få diskutera den i bokklubben om några veckor.

Ett helt annat tips. Missa inte heller K Special Strike a pose, en dokumentär om Madonnas dansare. Grät floder. Den ligger kvar ett par dagar till på SVTPlay och ska också finnas på Netflix.

onsdag 24 maj 2017

Länkkärlek: Vad jag läst idag

Få kvinnor är coolare än Missy Elliot. För mig är hon en av de största - och större än vad jag kan förstå. När albumet Under Construction kom 2002 så lyssnade jag nästan sönder det. Och jag återvänder ofta till det och hennes musik. Dessutom är hennes videor fantastiska - som små filmer och stora konstverk på ett par minuter. Idag hittade jag den här fina artikeln i Elle om henne.

tisdag 23 maj 2017

En snodd just-nu-enkät

Enligt O bjuder alltid på bra inlägg, och precis när jag tänkte att jag behövde en lista, så dök det upp en. Jag lånar den, och får samtidigt fundera igenom min egen läsning just nu. Så här blev det:

Vid sängen: På grund av att vapendragaren tillbringar stora delar av dagen i min säng, har jag aldrig något på sängbordet. Däremot läser jag gärna i sängen. Igår kväll kom jag igång bra med Björnstad av Fredrik Backman.

På matbordet: Här ligger böcker allt som oftast, men just är det dock tomt här. Händer väldigt sällan.

På köksbordet: Här ligger Röta av Siri Pettersen.

I handväskan: Jag har väldigt många böcker i mobilen sedan jag började med Nextory. Förutom tidigare nämnda Björnstad så läser jag också Klass av Elise Karlsson, Mellan mig och världen av Coates Ta-Nehisi och Åsneprinsen av Caroline Hainer.

På farmors pinnstol: Här staplas allt som oftast böcker. Stress av Mats och Susan Billmark drar jag mig för att börja med. Har en inbyggd aversion mot självhjälpsböcker, men har blivit rekommenderad denna. Kanske vågar jag. Kanske inte. Komma och gå av Taiye Selasi tror jag mycket på, men har inte börjat med. Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap vill jag läsa, men har läst att den är rätt obehaglig. Är nästan lite rädd för den.

Borde jag påbörja: Det blå mellan himmel och hav av Susan Abulhawa har jag tänkt läsa hur länge som helst. Jag vill också ta tag i Lena Dunhams Not That Kind of Girl.

Borde jag läsa ut: Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson har jag väldigt lite kvar av. Och tycker ju egentligen om, så varför är den inte utläst? Jag skulle också vilja läsa mer i Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren av Karin Bojs.

Längtar jag efter att få läsa: Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot och Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell, men är lite rädd för att det kommer att dröja.

Tre andra böcker ur min TBR-hög: Skymningsflickan av Katarina Wennstam, Sjuka själar av Kristina Ohlsson och Jessie Burtons Miniatyrmakaren väntar på mig. Kanske till sommaren - längtar just nu efter en riktigt lässommar. 

måndag 22 maj 2017

Att överleva en måndag

Kanske en av de trögaste måndagarna på länge. Allt känns trist och kroppen är trött. Jag skyller på dålig sömn under för lång tid. Men när allt endast erbjuder motstånd, är det skönt att vila i läsningen. Jag gör ofta det. Ikväll tänker jag roa mig med Röta av Siri Pettersen. Jag tror det blir rätt lagom. Men först måste jag rasta vapendragaren. Annars blir det garanterat dålig stämning.

söndag 21 maj 2017

Den här helgen

Det har varit en intensiv helg, utan riktig möjlighet att sova igen förra veckans tappade timmar. Det kommer att straffa sig imorgon. Det har inte heller blivit läst så mycket. Men följande kan sägas:

Största besvikelsen: Nästa avsnitt av Skam kommer inte förrän 27 maj. Det hade jag missat, så här på söndagskvällen.
Största överraskningen: Han som knäppte upp skjortan mitt ibland allt folk, nöp sig i bröstvårtan och undrade om jag gillade det jag såg.
Största glädjen: Vapendragarens arbete i skogen i lördags. Mycket nöjd med henne. Och att det var kul att dansa.
Största insikten: Att ålder inte har med en siffra att göra, och att vi på ett sätt inte blir äldre än tjugo oavsett.
Största insatsen: Tog tag i min framtid idag.

lördag 20 maj 2017

Dålig stämning

Kulturkollos veckoutmaning handlar om dålig stämning. En bra utmaning, och så här tänker jag om den:

Pang i bygget
Jag tycker väldigt mycket om Pang i bygget (Fawlty Towers) med John Cleese, Connie Both, Prunella Scales och Andrew Sachs. Men det är sällan jag har sett ett helt avsnitt. Jag tycker det blir så obehagligt jobbig och dålig stämning i ett visst skede i varje avsnitt. Jag förstår ju att det är halva nöjet med serien, men jag vrider mig av obehag samtidigt som jag skrattar.

Amy Schumer
Jag älskar Amy Schumer och tycker hon är väldigt, väldigt rolig. Men hon kan också skapa dålig stämning genom att vara extremt grov och dra skämt eller sketcher som blir för mycket. Den dåliga stämningen (som jag ser det) kommer enbart av att det är en kvinna som drar skämtet. Förväntningar på vad en manlig eller kvinnlig komiker kan göra är olika. Därför blir Schumer gränsöverskridande (eller kanske gränslös) och i någon mening skapar det alltid dålig stämning.

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek
Huvudpersonen Ester Nilsson i Lena Anderssons roman skapar ofta dålig stämning när hon försöker konfrontera, men också diskutera med föremålet för sin kärlek Hugo Rask. Jag minns ofta att jag tänkte "nu går hon väl ändå lite långt" när jag läste boken. Även om jag också tyckte/tycker att hon ställer helt relevanta frågor till den som leker med hennes känslor. Hugos svar och reaktioner var också ett tydligt svar på att ansvarsfrågan i en relation kan skapa väldigt dålig stämning. Just därför är det alldeles för sällan den kommer upp på tapeten.

fredag 19 maj 2017

Dålig stämning, del 1

Kulturkollos veckoutmaning handlar idag om dålig stämning. Här hemma är det just nu EXTREMT dålig stämning på grund av ett strulande nätverk och internetuppkoppling. Jag återkommer alltså imorgon med fortsättning på det här inlägget.

torsdag 18 maj 2017

Att inte köpa böcker

Jag tog ett senare tåg hem idag eftersom jag skulle inom en bokhandlare och köpa ett kortfodral. (Det är inte värdigt att förvara sitt körkort och kreditkort i ett sönderfallande plasthölje från lokaltrafikbolaget.) Jag skulle inte köpa böcker. Eftersom jag har mängder med bra olästa böcker hemma. Ändock: Går in i affären, går runt och börjar leta efter Tjänarinnans berättelse. Hittar så klart inte den boken och känner starkt att jag måste köpa något annat. Köper två böcker (Röta och Berättelse om ett äktenskap), betalar och går ut. Går till Apoteket och spenderar en förmögenhet på hudvård. Är på väg på tåget då jag kommer på vad som egentligen var viktigt; att köpa fodralet. Springer tillbaka till bokhandeln, köper det jag ska och hinner med tåget. Sitter sedan nöjd och svettig på i en tågvagn utan syre och tänker på mitt behov av böcker.

Fodralet. Jag valde det snyggaste.

Två väldigt olika böcker. Men jag har höga förväntningar på båda.

onsdag 17 maj 2017

En triss i förväntan

Det snurrar många tankar just nu och koncentrationen på läsningen är inte helt optimal. Inte desto mindre så ser jag fram emot att inom kort få läsa följande tre böcker:

Caroline Hainer/Åsneprinsen    
Läser hennes blogg Jazzhands med stor förtjusning och tyckte mycket om Inte helt hundra. Har äntligen laddat ner Åsneprinsen i min mobil.

Maria Sveland/Bitterfittan 2
Läste Bitterfittan när den var i ropet och gillade den skarpt. Jag håller kanske inte alltid med Sveland, men jag tycker hon gör ett storartat arbete med att diskutera normer och visa på feminismens nödvändighet.

Fredrik Backman/Björnstad
Jag har inte läst en enda bok av Backman, vilket jag förmodligen är ensam om i landet. Jag har inte heller sett En man som heter Ove. Men nu ska Björnstad vara med i bokklubben, så då läser jag. Och jag har rätt höga förväntningar.

tisdag 16 maj 2017

Citizenfour

SVTPlay Dox finns fortfarande Citizenfour kvar. Jag är halvvägs och förskräckt. Meddelas endast på detta sätt.

måndag 15 maj 2017

Länkkärlek: Vad jag läst idag

Jag tänkte tipsa om ett fint nyhetsbrev - Hundra sorters bläck. Bakom sajten och nyhetsbrevet finns Joakim Hutchinson-Kay som intervjuar olika sorters författare om text och skrivande. Eller som det står på sajten: Lärdomar om skriverier från alla sorters ordmästare. Idag kom det en rolig och intressant intervju med Mats Strandberg som är aktuell med sin nya skräckroman Hemmet. Intervjun innan det var med DN:s ledarskribent Amanda Sokolnicki. Jag är överförtjust och läser allt jag får. Hundra sorters bläck passar både den som vill skriva bättre och den som vill ha lästips.

Jag har också (så klart!) läst en artikel om Prince. Lite sorglig men fin läsning.

söndag 14 maj 2017

Olikhetsutmaningen: vinnare och förlorare

Jag hänger på Olikhetsutmaningen även den här veckan och skickar ett tack till Enligt O som alltid är inspirerande. Här kommer mina tankar kring vinnare och förlorare:

VINNARE
Vinnare är ett ord som för mig först och främst hör till sportens värld. Men det är klart att man kan vara vinnare på många olika sätt. Dock skulle jag vilja tipsa om IFK Trumslagaren av Max Lundgren. Det är serie som består av fyra böcker, och utspelar sig i Malmö på femtio-sextiotalet (lite osäker på årtal). Några ungdomar börjar tävla med varandra och Jack är helt övertygad om att han har vunnit. Dock lägger sig en äldre granne (gubbe enligt ungdomarna) i upplägget och tycker att de ska börja tävla på riktigt. Han är villig att hjälpa dem. Jack blir eld och lågor och tillsammans skapar de en friidrottsklubb, IFK Trumslagaren, döpt efter deras kvarter. Jack, Chris, Lillis och Lasse kan nog ses som huvudpersonerna och de får en bok var i serien. Genom hela serien övervinner alla olika sorters problem och svårigheter. Idrotten, vänskapen och kärleken hjälper dem att hitta lösningar på relationsproblem, men det handlar också om att faktiskt pressa sig fysiskt och genom det lyckas vinna. Jag läste serien när jag var tio-tolv ungefär och älskade den. Jag läste om första boken för ett par år sedan (ganska många år sedan) och då tyckte jag att den höll fortfarande.

FÖRLORARE
Jag har nästan läst klart Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sin mödrars tårar och här är det så tydligt vad som förloras när grupper ställs mot varandra och en grupp får ansvar för allt som är dåligt. I Anyurus dystopiska framtid finns en rasism som har tagit sig in i hela samhället och även in i hur samhället är konstruerat. Systemet finns för att kontrollera alla som inte är svenskar. Det finns ett utbrett hat mot muslimer och segregationen är total. Det finns bostadsområden som mer eller mindre liknar fängelser. Allt för att skapa ett tryggt samhälle, men resultatet blir ett samhälle som vilar på rädsla. Terrorismen fortsätter. Och frågan är om det är terrorister som förstör människor för att skapa mer terrorism eller om det är de som härskar som iscensätter terrorismen för att behålla makten. Det finns en mängd olika perspektiv i boken och alla är viktiga för att avslöja hur enkelt det är att skapa klyftor i samhället. Jag tänker på apartheid och jag tänker att Anyurus Sverige inte är så långt bort som man kan tro. Vissa bitar finns nästan, och det känns som normaliseringen av nationalism och främlingsfientlighet breder ut sig, precis som rasism och rädsla. Fortsätter detta är vi alla förlorare.

lördag 13 maj 2017

Det besvärliga 74:e inlägget

Har absolut ingen inspiration idag. När jag tänker på det så vill jag minnas att jag hade en svacka ungefär här även förra året. Det händer något när man kommit över 70 inlägg. Förra året så hade jag fler lästa böcker (sedan långt tillbaka) som jag kunde kasta in i ett inlägg. I år är det mer läsning parallellt med bloggen. Det blir i längden bättre inlägg, men idag känns det trögt. Och jag borde inte heller se märkliga dokumentärer och Skam utan tömma en full och trilskande telefon istället. Om jag nu inte bloggar. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Hoppas på mer inspiration och bättre inlägg imorgon. Med detta är en ju fortfarande med i #blogg100.

fredag 12 maj 2017

Fredagsmys med Trumped!

Dokumentären Trumped! ligger kvar någon timme till ikväll på SVT Play, och hinner du, så se den. De tre filmarna Banks Tarver, Ted Bourne och Mary Robinson har följt Trumps väg fram till makten genom en mediekår som inte riktigt förstod vad som pågick förrän det var för sent. Det är inte bara min pizza och godiset som gör mig lätt illamående under dokumentärens dryga en och en halvtimme. Det är det missnöje som flödar, intoleransen, synen på demokrati och människosynen som gör en på riktigt ledsen. Även om jag vet utgången, så inser att jag in i det sista hoppas att Trump inte ska vinna. Men det gjorde han. Och det finns en stor lärdom här, som alla bör dra, jag är dock inte säker på att vi har förstått hur den ska hanteras. Eller riktigt förstått läxan. Till dess är strävan för öppenhet, jämlikhet och förändring för allas bästa hotad. Det är farligt.

Han debatterade med floskler och luftslott.

Han tog över det republikanska paritet.

torsdag 11 maj 2017

Tjänarinnans berättelse

De senaste veckorna har det titt som tätt, kanske rent av varje dag, dykt upp någonting om The Handmaid's Tale. Margaret Atwoods bok från 1985 har blivit en TV-serie och nu i april hade den premiär. På svenska heter den Tjänarinnans berättelse och jag har väldigt liten bild av vad den handlar om. Men i samband med att den börjat sändas, har jag snabbt skummat artiklar om surrogatmödrar, reproduktion, dystopier och Donald Trumps presidentskap. Läst inlägg om en fantastisk serie och en strålande Elisabeth Moss i huvudrollen. Alla verkar se den. Alla vill se den. Snabbt googlat så verkar boken handla om en totalitär stat mitt i en dystopisk framtid där allt styrs av fundamentalistiska kristna grundvärderingar. Dessutom verkar kvinnor vara helt utan frihet - de får inte läsa, inte arbeta eller hantera pengar. Och eftersom reproduktionen har gått ned katastrofalt, får vissa kvinnor föda barn till andra. Och det är deras enda uppgift. Jag inte läst mycket av Atwood tidigare, och har inte heller varit så intresserad. Nu är jag riktigt sugen - både på boken och TV-serien. Men jag börjar med boken.

onsdag 10 maj 2017

Bettys värld

Ibland är mitt minne uselt, men jag kan absolut inte komma på var jag fick tips om Bettys värld av Marie-Louise Marc. Boken är Marcs debut och ganska nysläppt (mars 2017). Den handlar om Betty som är kändisreporter på en av landets största magasin Gala. Betty gillar sitt jobb, men skulle vilja göra färre röda mattan-knäck och fler djuplodande reportage. Tyvärr finns det inte så mycket att välja på för en erfaren journalist i medelåldern. Betty tar det hon får och kämpar för att hänga på sina yngre kollegor. Ungefär samma inställning har hon till relationer. Betty är skild sedan många år, men i motsats till sin före detta man har hon inte någon ny kärlek. Just nu dejtar hon Dan, men vågar inte lita på att han är uppriktig. Det ska visa sig stämma rätt väl. Dock finns det en granne, Henrik, som börjar korsa Bettys väg allt oftare.

Bettys värld kretsar kring relationen till Bettys vuxna barn, relationen till sin åldrande mamma, relationen till jobbet och längtan efter en kärleksrelation. Det är en lättläst bok, med hyfsat överraskande vändningar - den är ganska rolig och underhållande. Jag tyckte om tonen i språket, och det är helt klart uppfriskande att läsa om kärlek mellan människor som är äldre. Jag tyckte också mycket om det som händer mellan Bettys och hennes mamma. Bettys värld är rejäl avkoppling och jag uppskattande den mycket mer än Maeve Binchys Vinter i drömhuset, som jag tänker är i samma genre. Men kommer jag att läsa uppföljaren? (Jag tror det blir en sådan.) Nej, så långt räcker in Bettys charm.

tisdag 9 maj 2017

Serial/S-town

Är alltså helt fast i Serial. Har kommit cirka fem avsnitt in i första säsongen och kan inte sluta lyssna. Kanske det mest spännande jag följt i poddväg. Någonsin. Vågar knappt tänka på när den tar slut. Eller om andra säsongen håller lika hög klass som första. Men varför gå händelserna i förväg. Jag har många bra avsnitt kvar än.

måndag 8 maj 2017

Fuck cancer

Mer än var tredje person i Sverige kommer att få en cancerdiagnos under sitt liv. Under 2013 diagnostiserades cirka 60 000 fall. Och det är en sjukdom som ökar. Jag har nära och kära som har drabbats. Vissa har överlevt, andra inte. Det är en lömsk sjukdom och den påverkar oss alla. Ingen är oberörd inför cancer - och det finns få sjukdomar som skrämmer mig så mycket som den.

Cancer botas inte med läsning, men det finns ändå böcker som tar upp denna skitsjukdom, och böcker som har berört mig mycket. Det finns tröst, igenkänning och kanske lite kraft i böckerna - ibland precis när man behöver det.

Till exempel tyckte jag att Innan jag dör av Jenny Downham var väldigt fin och sorglig om att lämna livet alldeles för tidigt. Jag tyckte också om En sorts kärlek där huvudpersonen inte hanterar sin hustrus cancer på det man kanske förväntar sig. Huvudpersonen Sten är mer eller mindre en självbiografisk variant av författaren Ray Kluun och det är smärtsamt att följa hur han hanterar hustrun Carmens sjukdom genom kvinnor, sprit och knark. Uppföljaren heter Änkemannen. Jag vill minnas att den inte drabbade mig lika hårt. Cancerkliniken av Aleksandr Solzjenitsyn läste jag för säkert tjugofem år sedan, men blev väldigt gripen av. I den möts livet, döden och eviga frågor om moral och livets mening. Jag skulle verkligen läsa om den.

Vill man skänka en slant till forskning för att minska cancer kan man göra det hos Cancerfonden. Eller så kan man stödja Barncancerfonden.

söndag 7 maj 2017

Trikolorens framtid

Väntar med bävan på det franska valresultatet. Är inte superinsatt men skrämd av utvecklingen och Le Pens framsteg genom valrörelsen. Det känns mörkt, och det kommer att påverka även oss i Sverige. Men jag hoppas innerligt att det franska folket idag röstar för frihet och demokrati och håller de främlingsfientliga krafterna stången. Med det sagt så undrar jag när jag senaste läste något av en fransk författare. Just idag känns det väldigt länge sedan.

En av mina stora franska favoriter är annars Simone de Beauvoir. Hennes Mandarinerna läste jag som tonåring och älskade. Precis som Det andra könet som ingick i studierna i litteraturvetenskap. Den boken påverkade mig på djupet. Men jag har till exempel lite läst något av Marguerite Duras eller Julia Kristeva (fanns dessa på litteraturlistan så missade nog jag dem). Så här finns definitivt författare att ta tag i. Dock slår det mig att jag läste Igelkottens elegans av Muriel Berbery för några år sedan (typ nästan sex år sedan) och gillade den oerhört mycket. Och när jag bläddrar i min Netflix-app så har jag tydligen laddat ner Villa Triste av nobelpristagaren Patrik Modiano. Jag har alltså en fransman som väntar på mig.

lördag 6 maj 2017

Olikhetsutmaningen: ute och inne

Enligt O har varje vecka en Olikhetsutmaning. Den här veckan handlar det om orden ute och inne. Det går att se utmaningen utifrån betydelsen plats, men också utifrån vad som är populärt eller inte. Jag tänkte försöka mig på ett inlägg kring detta:

INNE
Först tänkte jag på Room av Emma Donoghue där Jack och hans mamma hålls inlåsta. Jacks mamma blir kidnappad och föder Jack ensam i sitt fängelse, ett ljudisolerat rum bakom garaget i trädgården. Hela Jacks verklighet består av 10 kvadratmeter och när boken börjar är han i fem-sex års åldern. När mamman iscensätter Jacks död så att han kan ta sig ut och hämta hjälp, blir krocken stor. Och om den handlar stora delar om boken. Jag tyckte så där om boken, men just perspektivet på vad som händer med ens uppfattning av världen när du inte känner till något annat än en väldigt liten yta, är intressant.

UTE
Här tänkte jag på Jag lät dig gå av Clare Macintosh där huvudpersonen försöker fly från sorgen att ha förlorat ett barn. Hon hamnar i en isolerad by vid den walesiska kusten och försöker börja om. Här börjar hon ta långa promenader längs stranden, men börjar också skriva ord i sanden som hon fotograferar. Bilderna säljer hon sedan via internet. Stranden ger henne en ny möjlighet som konstnär, men det är också på den hon hittar en hund som i sin tur leder henne till en ny kärlek. Många viktiga ledtrådar till historiens upplösning utspelar sig på stranden.

Själv är jag en kontorsråtta och är extremt mycket inomhus under en arbetsdag. Kvällarna är annorlunda, då är jag nästan alltid ute en timme med hunden. På helgen blir det ännu mer. Minst en dag går till hundträning och då är jag i skogen sju-åtta-nio timmar; i novemberregn eller som idag majvärme.

Vitsippor och 16 grader varmt. Händer inte i november.

Matsäck. Mycket viktigt vid utevistelse längre än två timmar.