tisdag 31 maj 2016

Skrivarkurs och Flickan i drömfångaren

Jag har inga som helst ambitioner att bli författare. Men jag arbetar med ord och tycker om att skriva. Det borde väl räcka långt för att få lov att anmäla sig till en skrivarkurs i sommar? Jag tänker så, och det min moster som håller i kalaset. Det gör det hela ännu mycket bättre. Hon heter Ingrid Jönsson, och hon är däremot författare. Två barnböcker har hon gett ut.

Den ena, Flickan i drömfångaren, har jag fått den stora äran att läsa på manusnivå och följa på ganska nära håll fram tills publicering. Det är en lång resa, men så roligt att se att den blev utgiven. Är en stor beundrare av min mosters uthållighet, den om något gjorde att boken faktiskt blev verklighet. Boken är en spännande, lättläst och trovärdig historia som passar barn i bokslukaråldern. Eller tanter i bokslukaråldern. Det är egentligen inte så stor skillnad på dessa grupperna tror jag.

Sommarblomster.

Sommargrannar och nyfikna.

måndag 30 maj 2016

Den hemliga historien

Har nu läst ut Donna Tartts Den hemliga historien. Ska försöka formulera något vettig om den inom kort. Tills dess: Jag gav den högsta betyg på Goodreads.

söndag 29 maj 2016

Mors dag

Det är Mors dag idag, något som inte undgår någon i dagens sociala kanaler. Det är en bra grej att bli påmind och på många sätt fint att läsa alla kärleksförklaringar, men också en dålig grej för de som kanske inte har tid, lust och ork eller av tusen andra skäl inte tycker att Mors dag är ett inspirerande påfund. Jag har dock dagen till ära bakat cupcakes med min mamma och mina syskonbarn.

Dekorationer de lux.

Fint som snus, och när jag åkte hem tänkte jag på de där dagarna jag hade i Kapstaden och Khayelitsha. Där mammor lever i ständig oro över att maten inte räcker, att det inte finns pengar eller arbete, att det sexuella våldet mot kvinnor och barn är extremt vanligt, att våld  i kombination med missbruk och kriminella gäng frodas, att undernäring i kombination med hiv och diarré/infektion/lunginflammation tar livet av alltför många barn, speciellt barn under fem år. Lägg därtill rasism och starka patriarkala strukturer. Men ändå kämpar de på. Mammorna. Med värdighet och med en ork som är ofattbar. Och när de tar hjälp av varandra kan barnadödlighet minska. Det projektet jag besökte visar att äldre mammor som har fått grundläggande utbildning i mödravård och barnavård påverkar barnhälsan positivt när det gör hembesök hos mammor. De väger barnen, mäter, kontrollerar utvecklingen fysiskt och psykiskt, de berättar om amning, kost och hälsa. De lyssnar, uppmuntrar och tillsammans hjälps de åt att förbättra den ekonomiska situationen. I Sydafrika har exempelvis alla rätt till barnbidrag, men många vet inte om det, eller vet inte hur de ska ansöka om stödet.

Jag har haft den stora förmånen att besöka tre utvecklingsprojekt i tre länder. Alla visar samma sak. När kvinnor får möjlighet att utvecklas, skapa sin egen försörjning, möjlighet att påverka, så får barnen det bättre. De blir friskare, äter bättre och går i skolan. Men det innebär också att samhället i stort utvecklas, på mikronivå men också makronivå. Kvinnor och mammor låter det goda spilla över i väldigt stor utsträckning. Varför får de inte bättre möjlighet att göra det? En dag som denna känns den fråga oerhört viktig.

Även om apartheid är över finns strukturerna kvar.

De flesta skolor i området håller för dålig kvalitet för att ge barn och unge en chans till bra arbete även om de tar sig hela vägen .

lördag 28 maj 2016

Hausfrau

Imorgon har bokcirkeln genomgång och diskussion av Hustrun, skriven av Meg Wollitzer. Jag har inte fått tag i boken - den har varit reserverad konstant den här månaden på biblioteket. Jag chansade i fredags på att den skulle finnas som pocket, men icke. Det innebär att jag inte kommer ha något vettigt att säga åter igen och får stå över den digitala träffen. Det är synd och skam. Jag gillar verkligen konceptet med bokcirklar via nätet. Det blir enklare och roligare och lättare att diskutera med person du aldrig skulle träffa innan.

Året 2016 var alltså det året när digital läsning och digital utvärdering slog igenom här ute på landet, hos mig, som fram till dess har varit extremt för pappersböcker. Mobilen är väldigt bra att läsa från och även om Land skriver att pappersböcker gör att läsaren får en bättre känsla genom en fysisk bok samt även läser snabbare, så innebär mobilen för mig att jag faktiskt läser mer. Och eftersom läsning, pussel och schack är bra saker som hindrar demenssjukdomar, så känns det viktigast att läsa. Dock köpte jag faktiskt en pappersbok när jag letade efter Hustrun. Kanske är det en bok inom samma tema, men jag har hört mycket bra om Hausfrau - en roman av Jill Alexander Essbaum. Så den ska jag försöka ge mig i kast med, och känna mycket på pappret.

fredag 27 maj 2016

Bloodline

För mig har Florida stått för Pennys, Bernards och Biancas flykt undan Medusa, Ernest Hemingway och hans Key West samt tv-serien Miami Vice. Den från 80-talet med Don Johnson och Philip Michael Thomas i huvudrollen. Men nu har Florida fått ytterligare en dimension. Netflix släppte förra året serien Bloodline. Ett familjedrama med alla ingredienser som behövs - svek, mord och rivalitet. Det är hett, fuktigt och blixtrande vit sand samtidigt som en intrig värdigt de grekiska klassikerna rullas upp. På ytan är Rayburns så klart en av de lyckligaste mest framgångsrika familjerna i trakten, med ett vackert hotell, men när det svarta fåret Danny kommer hem blir sig inget likt. Han har länge stått utanför familjens krets och tänker ta sig tillbaka till centrum till vilket pris som helst, samtidigt finns det en mörk hemlighet som gör det väldigt oklart att skilja den som är god från den som är ond. Idag släpptes andra säsongen.









torsdag 26 maj 2016

Angie Chau och pågatågen

Av en ren slump hittade jag novellen Hunger av Angie Chau i Nextorys läsapp. Eftersom den uppmätta lästiden beräknades till 16 minuter så kändes det självklart att ta den som en lässtund på tågen hem idag. Jag vet mycket lite om författaren, rättare sagt - jag hade inte hört hennes namn överhuvudtaget. Men novellsamlingen Quiet As they Come där Hunger ingår, finns att köpa på både Adlibris och Bokus. Hon är enligt förlaget Mix inte översatt till svenska förut, så det enda som finns på svenska är just Hunger.

På hennes hemsida så beskrivs Quiet As they Come som ett porträtt av människor som är mitt emellan två världar. Den utspelar sig på 1980-talet i San Francisco. Det tog verkligen inte lång tid att läsa berättelsen om Elle och hennes familj som trängs i ett mörkt hus i en stad i USA. Förmodligen San Francisco men det uppfattade inte jag i min läsning. De är flyktingar från Vietnam och har inte varit länge i USA. De vuxna är ute och arbetar den fjärde juli medan Elle och de andra barnen försöker hitta på något.

Det händer inte så mycket, men novellen skapar väldigt snabbt en bild av deras liv. De är inte hemma här, det är konstant hungriga och både barn och vuxna försöker förtvivlat anpassa sig samtidigt som alla bara vill till Vietnam igen. Mötet med USA och deras nya hemland skildrar på vägen till en pizzeria och ganska övertydligt möter de både snälla och välkomnande människor som gestalter som anser att "japanerna ska bort härifrån". Med tanke på situationen i vårt land är den i högst grad aktuell. Den beskriver bra det tillstånd som det är att vara i ett land där man inte förstå några koder, regler eller hur man blandar pulvermjölken.

Jag uppskattade novellen, men kanske mer för det korta formatet än själva innehållet. Det var absolut inte dåligt men inte heller bra. Jag tror inte att jag kommer läsa Chau igen.

onsdag 25 maj 2016

Cirkus Cirkör

Fick gå på Cirkus Cirkörs föreställning Limits ikväll, så himla bra det var. Fantastisk akrobatik och en tydlig linje och diskussion kring gränser, mentala såväl som geografiska. Kultur är en lisa för själen.


tisdag 24 maj 2016

Ordens konstnärer

Fick den här av en kollega idag. Kan inte sluta titta på den. Jag lyssnar gärna på hiphop och det här klippet går igenom hur några av de allra bästa artisterna bygger sin rytm, sina rim och sitt flöde av musik och ord. Jag älskar det.



Här kan man hämta hela låtlistan och här finns fler intressanta texter om hiphop

måndag 23 maj 2016

Hemma igen

Det är väldigt skönt att komma hem. Jag ska försöka skriva ihop något om Kapstaden och det jag har sett i Khayelitsha, men konstaterar bara snabbt nu att kvinnor och mammor är det starkaste könet. Tänk om de hade fått bestämma mer och fått mer avlastning. Är helt övertygad om att världen hade varit mycket bättre och fredligare då. I övrigt så är jag irriterad över att två inlägg har lagt sig på samma dag och att jag missat några dagars publicering i #blogg100 under veckan. Jag ligger alltså tre dagar efter. På det stora hela är det en enda stor västerländsk bortskämd i-landsdetalj och jag väljer att se det så. Jag fortsätter att skriva på och så ser vi var det hela slutar. För att fira det kommer här fyra bilder från det Kapstaden som lockar miljoner turister varje år.

Kirstenbosch botaniska trädgård. Ljuvlig morgon, ljuvlig park.

När jag såg den här skylten ville jag hem. Såg dock ingen orm.

Kirstenbosch hade även fina skulpturer. Förutom ormar, blommor och växter.

Långt där ute är Robben Island.


söndag 22 maj 2016

En sydafrikansk deckare

Jag tror att det var den här författaren en sydafrikansk kollega rekommenderade i bilen på väg in mot Kapstaden, så då fick detta bli det sista inköpet på sydafrikansk mark, när jag väntade på flygplatsen igår. En deckare, som passade nog ska utspela sig i Kapstaden. 


fredag 20 maj 2016

En sista arbetsdag

Det blev en känslosam sista arbetsdag i Kapstaden och Khayelitsha. Idag har jag varit på en mässa i St Georges katedral där Desmond Tutu höll i mässan. Stort. För mig är han en av de stora frihetshjältarna. Och eftersom en vän begravdes idag tände jag också ett ljus och tänkte extra mycket på hen och familjen som är kvar. Det gjorde ont. Sedan ut i kåkstaden för att möta mammor som kämpar mot alla odds för sina barn. Orättvisorna är ofattbara. Imorgon åker jag hem till min värld. Den som är så full av privilegier. 


onsdag 18 maj 2016

Läsning i Kapstaden

Jag kan rapportera att Pippi Långstrump finns i Kapastaden, Sydafrika. En av Astrids böcker, översatt till engelska, finns på en förskola i Khayelitsha. Den såg tummad ut, precis som de andra böckerna i den lilla biblotekshörnan. Här finns drogproblem, arbetslöshet och fattigdom. Men också människor som arbetar för att ge barn bättre hälsa och förutsättningar för framtiden. Utbildning och läsning är en del i det. 


På plats i Kapstaden

Befinner mig här. Så många kontraster. Från det rika rika till det utsatta utsatta. Och en strålande natur. 

måndag 16 maj 2016

Älskade du

Jag sitter och bläddrar i Barbara Voors Älskade du. Det är en kort men intensiv bok om kärlek. Och en fantastisk titel. Den handlar om drabbande kärlek som inte går att undvika, som inte går att styra. Det är nog minst femton år sedan jag läste den. Men Voors känslighet med ord är nog det största behållningen än idag. Framför allt är hennes dialog ett svängande fram och tillbaka mellan ord och nyanser. Det blir stämning genom dessa, och det sägs inte så många ord, även om det sägs mycket. Det blir en tät värld som byggs upp.

Jag tycker även Akvarium levererar samma stämning, samma kännetecken. Det blir väldigt suggestiv läsning. Båda böckerna är också avskalade vad gäller namn, det blir mer sagoaktig när personer nämns som Pojkvän, Före Detta och så vidare. Samtidigt upplever jag inte att de är endimensionella personer. Ett annat drag som genomsyrar båda böckerna och som jag minns väldigt starkt är Voors alla frågor. De ställs öppet i löptext och dialog. Det finns ett ständigt sökande och vridande. Det skulle kunna upplevas som osäkert eller tjatig. Men långt därifrån.

Pocketböcker från 90-talet.

söndag 15 maj 2016

Jag börjar räkna ner

Idag är det dag 76 i #blogg100 och jag hänger i så gott det går. Det har kommit en del nödinlägg de senaste veckorna, men det må väl vara hänt. Jag vill gärna klara den här utmaningen. Varför är rätt oklart, men jag gillar att avsluta det jag har påbörjat. Om det blir verklighet återstår att se. Det väntar en jobbresa som kommer ta tid och kraft i anspråk, och det är inte heller säkert att internet är så stabilt eller tillgängligt. Planen är att förbereda så många inlägg som det går och sedan snabbt publicera när tillfälle ges. Dock har jag inte lyckats få igång funktionen för schemalagda inlägg, och det stör mig något kopiöst just nu. I värsta fall får jag gå i mål lite senare än resten - men det stör mig också.

Förgät mig ej och lite andra bladverk.

lördag 14 maj 2016

Pojkår, Michael K, Barbarer och Coetzee

Jag har tidigare skrivit om J.M. Coetzee. Då var jag på väg till Swaziland, med mellanlandning i Johannesburg. Nu är jag på väg till Afrika igen. Och den här gången blir det Sydafrika och Kapstaden, den staden där  Coetzee är född och uppvuxen och som han också skildrar i Pojkår och Ungdomsår. Så jag tänker så ett slag för honom igen. Både de två nämnda böckerna som Michael K , Onåd och I väntan på barbarerna är väldigt läsvärda. Och jag gillar dem alla.

Han är fortfarande den Nobelpristagare som jag har flest böcker av och även läst mest av. Fortfarande har jag dock inte tagit tag i Mästaren från Sankt Petersburg, men det händer kanske. Jag hoppas i alla fall att många hittar till Coetzee. Han har ett fantastiskt språk som lyckas förmedla mycket utan att använda så många ord. En annan sydafrikansk författare som jag skulle vilja läsa är Nadine Gordimer, också hon Nobelpristagare. Hoppas att jag hinner förbi en bokhandel. Någon bok av henne och någon annan samtida sydafrikansk författare hade varit fint att få med sig hem.

En riktigt bra bok. 

fredag 13 maj 2016

Bra radio och andra tips

P1 Kultur gör många bra saker och idag hittade jag av en slum det här: De gömda böckerna
Bladen brinner - en podd om barnböcker och ungdomslitteratur kämpar vidare för att bli verklighet. Här är Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbos debattartikel. Många goda poänger! Här finns mer information. Nu ska jag stupa i säng - en helt vanlig fredag!

torsdag 12 maj 2016

Det tröga 73:e inlägget i #blogg100

Ingen inspiration och väldigt lite läsning att tipsa om. Men jag kan berätta att jag försöker lära mig Flipboard. Jag tror att det är en rätt bra sida att samla artiklar och smarta personer att följa. Just nu fungerar Twitter som en bra kanal för att hitta intressant läsning och nyheter. Jag skulle med fog kunna säga att Twitter och SR P1 är mina stora (och mer eller mindre) enda nyhetskällor.

I övrigt läser jag kloka Peppe och försöker bli vän med min nya något oformliga kropp. Och jag hoppas snart kunna lyssna på det senaste avsnittet av hennes och Karin Jidhes bokpodcast Mellan raderna där de hävdar att Astrid Lindgren är överskattad. Spännande!

onsdag 11 maj 2016

Hurra för mig och Kafka

Idag blir jag ett år äldre, jag hoppas också på klokare och även gärna snyggare. Hur det slår ut återstår att se. Att fira födelsedag är för övrigt inte min bästa gren. Jag tycker det är obehagligt att bli äldre. Men jag försöker skifta perspektiv på det hela och vara lite jovialiskt tacksam för att jag faktiskt fått ett helt år till i mitt liv. Det är inte alla förunnat har jag med smärtsam tydlighet insett. Tips på böcker om födelsedagar har jag inte, även om de säkerligen finns. Tänker man att en födelsedag är någon slags pånyttfödelse, så kanske Franz Kafkas kortroman Förvandlingen kan passa. Och att vakna som en insekt är synnerligen något nytt och unikt. Boken är kort, riktigt bra och räknas som en av världens främsta noveller. Annars är det finaste jag har läst idag mitt grattiskort från syskonbarnen.

Bästa kortet från syskonbarnen.


Firad som få av snälla kollegor.


tisdag 10 maj 2016

Teknikens under

Jag är inte bra med teknik. Uppdaterar för sällan, blir otålig och har inget sinne för att undersöka hur sakernas ordning är när det kommer till mobiltelefoner, datorer och apparater generellt. Men: jag har lyckats sätta ihop en sida och skapat en Läslista 2016. Jag vet att vem som helst kan fixa detta - oavsett - jag gjorde det.

måndag 9 maj 2016

Aleksijevitj i min bokhylla

För ganska många år sedan, cirka 15, prenumererade jag på Ordfront. En bra tidning för övrigt. Men genom tidningen kunde man köpa böcker. Det kan ha fungerat som en bokklubb där man måste säga till för att inte få hem boken för köp, men jag är inte säker. Några böcker köpte jag i alla fall, vare sig jag ville det eller inte. Idag hittade en av dem. Och blev väldigt förvånad.

Jag har tydligen haft en nobelpristagare i hyllan utan att veta om det. Nu vill jag gärna tro att jag medvetet visste att det här var en viktig författare på väg att bli prisbelönt i framtiden. Men förmodligen var det lite annorlunda. Oavsett, Förförda av döden (1998) är en samling av Svetlana Aleksijevitjs bästa reportage från tidigare böcker. Ett exempel är Bön för Tjernobyl. Ett annat är Kriget har inget kvinnligt ansikte. Den senare har jag läst och tyckte väldigt mycket om. Kanske är den årets läsupplevelse så här långt. Den finns i alla fall kvar på ett sätt som få böcker har gjort det här året. Jag hoppas att jag hinner läsa även den här i år. Den verkar kunna ge bra översikt över hennes reportagestil. På baksidan kan man läsa om "reportagets mästare", så det lovar ju mer än gott.

En juvel i bokhyllan kan se ut så här.

söndag 8 maj 2016

Lundströms bokradio

Jag har länge velat lyssna på Lundströms bokradio. Idag fick jag chansen eftersom stora delen av dagen har spenderats i bilen, på väg hem genom ett sommarlandskap. Rapsen har nästan slagit ut nu, och det var över 20 grader. Så medan jag tittade på idyllen utanför bilen och nog körde för fort lyssnade jag på poeten Ann Jäderlund och hennes nya bok djupa kärlek inga. Ett fint samtal om bland annat vitt, kärlek, diktatur och rytm var det och jag gillade de dikter som lästes upp.

Dessutom berättade programmet om en ny upplaga av samlingsverket Svensk poesi. Den innehåller alster från 200 svenska diktare, från 1500-talet fram till idag. Stig Larsson är en av dem och han fick läsa sin dikt Mani. Något han gjorde under protest. I verket finns även rock- och musiklyrik, vilket var väldigt spännande. Utmärkta programledaren Marie Lundström hade en ovanlig diskussion med Thomas Öberg om detta. Lysande radio. Jag funderar på att köpa Svensk poesi, det känns som en bok som bör finnas i bokhyllan.

lördag 7 maj 2016

fredag 6 maj 2016

On the road

Vapendragaren och jag är på träningsläger. Fyrtio mil upp till Vätterns strand i den skog som kallas Sjumilaskogen. För oss är det ett äventyr. I en välbärgad värld med få risker. Och när jag ligger där på motorvägen i cirka hundratio så tänker jag på att jag aldrig riktigt förstod varför On the Road är en sådan fantastisk bok. Jag förstår att greppet och sättet att skriva är unikt. Men historien och personerna. Jag tänkte då och även nu att de var sådana som bara tar och tar och aldrig liksom tar ansvar. Jag såg aldrig det romantiska. Bara det som som skadar. 

torsdag 5 maj 2016

Årets bok 2016 hos Bonniers bokklubb

I veckan avslöjades vilka böcker som slåss om att bli Årets bok 2016 av Bonniers bokklubb. Jag kan konstatera att jag bara har läst en av de nominerade bidragen: Martina Haags Det är något som inte stämmer. Jag tyckte väldigt mycket om den, så vinner det blir jag bara glad. Poängen med priset är att det är breda böcker som ska nomineras och att svenska folket ska rösta. Det går att rösta mellan 3 maj och 28 augusti, så det finns både tid att läsa och rösta. Dessutom kan du rösta flera gånger (dock endast en gång per dag). Här kan du göra det. Jag hoppas kunna läsa åtminstone ytterligare en bok av de nominerade. Just nu känns det som om det blir Jojo Moyes Arvet efter dig.

onsdag 4 maj 2016

Två goda böcker

Jag är en urusel kock. Det är inte det att jag inte kan laga mat, men jag tycker det är så förbannat tråkigt. Under en lång tid behövde jag inte heller eftersom det fanns andra i hushållet som stod för matlagningen. Nu är det inte så längre. Det är bra av många anledningar, men en är ju att jag måste lära mig laga mat. Eftersom jag inte kan laga på gehör, eller hitta på värst bra, så är kokböcker som är ett måste. Sedan finns det många recept nätet - hos olika fantastiska matbloggare, men jag har två favoriter vad gäller kokböcker som jag ständigt återvänder till:

Arlas kokbok, 200 enkla recept för alla som överhuvudtaget satt sin fot i ett kök är den ena. Det är en ren marknadsföringsprodukt för Arla, men det struntar jag i. Det är så lätta recept att till och med jag klarar det. Här har jag lärt mig att göra risotto. Mycket nöjd över detta.

Gillar den mycket, trots det är reklam.


Bonniers nya kokbok av Britt Sandquist-Bolin innehåller allt en behöver veta från saftkokning till hur man gör aladåb. Saft är jag mest intresserad av än det andra, men för mig är detta ett perfekt uppslagsverk med information om allt möjligt som rör mat.

Det jag skulle vilja utöka kokboksbiblioteket med är kokböcker för vegetarisk mat. Lisa Bjärbo har tillsammans med Sara Ask skrivit bland annat Mer vego: mat för hela familjen. Den borde jag verkligen beställa hem.

En trotjänare som fick ett fult foto.



tisdag 3 maj 2016

Läsning om sorg

Sorg och död upptar en stor del av mina tankar just nu. I helgen fick jag redan på att en vän ligger för döden, och i natt var livet slut. Jag visste att hen hade cancer, men inte att läget hade försämrats så snabbt. Hen är strax över fyrtio, har två barn och fru. Förlusten för dem är omöjligt att förstå och ta in. Ändå är det så det är från och med nu. De måste fortsätta själva. För drygt ett år sedan miste jag en annan vän i stroke, 39 år gammal och förra året igen gick hens sambo bort 37 år. Det är inte rätt att så unga människor dör. Det är inte rätt när barn mister sina föräldrar innan de har hunnit växa upp. De har ett helt liv kvar att leva, ett liv som de snuvas på. Det är så orättvist att jag inte riktigt kan tänka tanken fullt ut. Så just nu funderar jag på om det finns bra litteratur om sorg och förluster, eftersom jag när en tro på att läsning kan underlätta allt. Och även om inte jag är värst drabbad så fattas mina vänner mig. På nextory.se hittade jag Inga fler dagar inom parentes av Annika Borg. Jag har laddat ner den i min läslista, men är finns det som har andra tips så är de extremt välkomna.

Då hoppas jag att den här lindrar värken i bröstet. 

måndag 2 maj 2016

Netflix och filmerna

Sedan tre år tillbaka har jag ingen tv. Enligt mina föräldrar betyder det att det hus jag bor i, inte är ett riktigt hem, men jag är rätt nöjd. När tv:n försvann, försvann också det omedvetna slapptittande timme efter timme som jag är extremt bra på. Istället har jag Netflix och SVT Play. Jag kanske ser lite mindre på tv, men framför allt ser jag medvetet. Det betyder skräp-serier, skräp-filmer precis som kvalitetsserier och kvalitetsprogram. Skillnaden är bara att jag alltid har gjort ett val. Det gillar jag. Dessutom så tycker jag att Netflix är väldigt bra. Nu har TV-dags (en mycket bra sida i övrigt) sammanställt en lång lista med tips på filmer som finns på svenska Netflix. Kolla!

söndag 1 maj 2016

Första maj med Martinsson, Johnson och Olsson

Det är första maj. En viktig dag för arbetsrätten, demokrati och frihet. Det är arbetarrörelsens högtidsdag som firats sedan slutet på 1800-talet. För mig är Moa Martinsson och Eyvind Johnson två viktiga arbetarförfattare. Självklara i det som kallas proletärlitteratur eller arbetarlitteratur, autodidakter som skrev utifrån underklassens och arbetarklassens perspektiv med ett tydlig idéinnehåll från socialismen. Det finns flera författare att läsa men Mor gifter sig och Hans nådes tid bör man inte missa. Men ska du bara väja en, så ta i så fall Mor gifter sig.

En samtida författare som också skildrat tiden när arbetare började stå upp för sina villkor och kräva sina rättigheter är Vibeke Olsson. Henne skrev jag om första maj 2014. Då precis som nu så var det hennes serie om Bricken i Sågveksungen jag tog upp. Boken utgår från arbetarfamiljerna vid ett sågverk, sågverkets hårda arbetsvillkor och den första organiserade strejken i Sverige. När den blev recenserad i Svenska Dagbladet ansågs den bättre passa som ungdomsroman än vuxenlitteratur. Jag vet inte det. Jag hade stor behållning av den även om jag se invändningarna kring det överkloka och förnuftiga i gestaltningen av både Bricken och hennes föräldrar. Jag tycker dock det utvecklas ytterligare i andra böckerna och ger bredare personligheter och karaktärer. Det är lättläst och tillgängligt och allmänbildande.