"Om ditt vuxna jag fick ge ditt sjuttonårsjag ett boktips, vad skulle det vara? Vad skulle ha räddat dig?"
Det kom otroligt många förslag och bra motiveringar till böcker. Massvis som jag inte hade läst, varken då eller nu. Men själv kom jag inte på något överhuvudtaget. Jag kom, just då, knappt ihåg mitt sjuttonåriga jag. Är liksom fullt upptagen med att få mitt vuxna (kanske till och med medelålders-) jag att överleva.
Men efter lite grubblande så tror jag att det hade varit bra om jag hade läst Martha av Doris Lessing. För då hade jag förstått att man kan längta efter andra saker. Och det hade varit bra, eftersom alla sjuttonåringar verkar längta efter samma sak (trodde jag) och jag var så väldigt långt ifrån det ibland.
Jag tror också det hade varit bra om jag hade läst Liv Strömquist. Jag hade behövt humorn och ironin och samhällsanalysen. Gärna det Det andra könet eller Under det rosa täcket också, det hade förklarat en hel del som jag överhuvudtaget inte förstod. (Däremot kommer jag ihåg att jag läste Mandarinerna av de Beauvoir i när jag var cirka arton så lite inne på rätt spår kanske jag ändå var.)
Sist men inte minst, så tror jag att mitt sjuttonåriga jag hade behövt Linna Johansons Lollo. Är nästan klar med den nu, men den hade nog fått mig att förstå hur lätt det är att ge upp och att man aldrig behöver göra det, trots att man tror att det är precis det man gör.
Här och här har jag skrivit om Lessing:
Här har jag skrivit om Björk och de Beauvoir:
Men efter lite grubblande så tror jag att det hade varit bra om jag hade läst Martha av Doris Lessing. För då hade jag förstått att man kan längta efter andra saker. Och det hade varit bra, eftersom alla sjuttonåringar verkar längta efter samma sak (trodde jag) och jag var så väldigt långt ifrån det ibland.
Jag tror också det hade varit bra om jag hade läst Liv Strömquist. Jag hade behövt humorn och ironin och samhällsanalysen. Gärna det Det andra könet eller Under det rosa täcket också, det hade förklarat en hel del som jag överhuvudtaget inte förstod. (Däremot kommer jag ihåg att jag läste Mandarinerna av de Beauvoir i när jag var cirka arton så lite inne på rätt spår kanske jag ändå var.)
Sist men inte minst, så tror jag att mitt sjuttonåriga jag hade behövt Linna Johansons Lollo. Är nästan klar med den nu, men den hade nog fått mig att förstå hur lätt det är att ge upp och att man aldrig behöver göra det, trots att man tror att det är precis det man gör.
Här och här har jag skrivit om Lessing:
Här har jag skrivit om Björk och de Beauvoir:
 |
| Från ett vuxet jag till mig som sjuttonåring. Undra om jag hade lyssnat och läst? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar