torsdag 12 juni 2014

I resväskan

Fick tips om Beukes och kunde inte motstå en bok om en fantastisk svart hund. Inhandlat på flygplatsen i Johannesburg.

Ska alltså prova något som liknar science fiction.

En sann historia om en man och en hund.

onsdag 11 juni 2014

Hemma men inte med #blogg100

Då är #blogg100 över. De fem sista dagarna har jag varit långt borta - i Swaziland - men försökt publicera inlägg ändå. Uppkopplingen där var inte vad man är van, men jag trodde att jag fick upp det mesta. Men allt har inte gått rätt till i detta där land, där så mycket är snett. Nu när jag kommer hem så ser jag att flera inlägg har samma datum trots att de är publicerade på ett annat datum - egentligen. Så jag antar att jag inte nådde riktigt fram, även om bloggen har 100 skrivna inlägg under den här perioden. Men jag är lika glad ändå.

För oavsett utmaning så klarade jag av att producera mycket text på kort tid, trots allt annat som snurrar i livet just nu. Och det är jag stolt över. Bloggen gör att mindre tid läggs på slö- och slöstid, sådan tid som kan göra mig på väldigt dåligt humör när den tiden är spenderad. Det har varit intressant, jobbigt och klurigt att hitta bra vinklar och få fram roliga texter att skriva på kort tid. Jag är fortfarande nybörjare, men #blogg100 har gett min blogg liv, innehåll och lite fart. Hoppas jag kan hålla det uppe.

Om tiden i Swaziland och projektet med Mentormammor för att förbättra barns- och mödrars hälsa finns det oerhört mycket att säga. Jag tänker att jag ska försöka göra det inom kort. Men här kommer några bilder som visar lite av det jag fick se och uppleva:

Vacker natur och stor fattigdom finns det gott om i Swaziland.

Cirka 40% av befolkningen är HIV-positiva.

Barnadödligheten har gått ned generellt i världen. Dock inte i Swaziland.

Tranströmmer

Jag läser inte dikter, poesi eller lyrik så ofta. Men när jag gör det, tycker jag nästan alltid att det är givande. Och det behöver ju inte vara så svårt - jag hoppar glatt mellan sidorna i de samlingar jag ändå äger och har nog aldrig läst från pärm till pärm. Det kanske är vanhelgande för konsten, men oftast fungerar det utmärkt för mig. Tranströmers Samlade dikter 1954-1996 fick jag som vanligt av min före detta svärfar i julklapp. Tomas Tranströmer fick ju Nobelpriset i litteratur 2011. Och utan att kunna för mycket om vilka dikter som bör kvalificera sig för ett sådant pris, så tycker jag ändå att han är väldigt värdig. Det går inte annat än att bli imponerad av hans sätt att behandla språket, och det tänker jag på varje gång jag slår upp en sida i den här samlingen.

Geniet Tranströmer och hans öga, som en mobil och bokomslag ser det.

onsdag 4 juni 2014

På väg långt bort

Jag ska ut och resa idag, om några timmar går första flyget av tre och imorgon landar jag förhoppningsvis i Johannesburg, Sydafrika. Jag ska tillsammans med en uppdragsgivare få besöka ett utvecklingsprojekt som sedan många år finns i Kapstaden, men som har varit så framgångsrikt att det håller på att utvecklas i Swaziland och Etiopien. Så jag ska spendera några dagar i Swaziland för att lära mig om hur fattiga unga mödrar med hjälp av erfarna mammor kan få stöd att själva ta hand om sina barn och minska sjukdomar, undernäring och i slutändan barnadödlighet.

Här kan du läsa mer om mentormammor

Det innebär att jag inte är säker på om jag kommer att kunna publicera mina sista inlägg i #blogg100-utmaningen. Utmaningen går i mål den nionde juni och då är jag mitt uppe i något som är mycket mer omvälvande än en bokblogg. Så jag kanske inte hänger med ända fram till slutet. Dock har jag givetvis inlägg fram till dess förberedda. Mest för att jag hatar att förlora.

Och för att hålla fast vid bokbloggstanken, trots att jag mest tänker på annat just nu, så vill jag ändå tipsa om att Här ligger jag och blöder är en fantastisk titel på en riktigt bra ungdomsbok. Den är skriven av Jenny Jägerfeld och bör läsas av alla som uppskattar humor och sorg och alla andra känslor däremellan.

Skugge


Jag läste  Linda Skugge allra första gången via Fittstimm. Jag visste då inte alls vem hon var, men förstod så mycket att hon var ganska arg och mycket energisk. Energin stämmer nog - men det arga kan också vara något som tidningar och journalister fann lämpligt att underblåsa. Men kontroversiell har hon alltid lyckats vara, oavsett om hon skrev om musik eller föräldraskap. Jag läste hennes blogg på Aftonbladet slaviskt under ett par år. Höll inte alltid med, men jag imponerades alltid av hennes vilja och kraft och förmåga att vara obekväm. Den blev jag ibland lite rädd för, men beundrade samtidigt. Att hon vågade vara så rakt på och rakt ut.

Idag är hon aktuell med 40 - constant reader som jag förmodligen kommer att läsa. Den verkar bra. Men jag skulle vilja slå ett slag för hennes krönikesamling Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad. Det är en samling otroligt drivna texter och kröniker som tar upp allt från rätten till kejsarsnitt och katter. Hon är en unik skribent och jag misstänker att den bitterhet man anat under senare år kanske har visst berättigande. Vill man läsa mer, ska man inte missa hennes Mest av allt vill jag hångla med någon som beskriver hennes sista år på gymnasiet - hög igenkänning och helt enligt Skugges utelämnande och högljudda recept.

tisdag 3 juni 2014

153 sidor Bulgakov

Mästaren och Margarita är en bok som har varit helt omöjlig för mig att slutföra. Snobben i mig vill givetvis klara av denna klassiker som så många har som favoritbok. Den räknas ju till ett av mästerverken i den moderna litteraturen. Men så här långt förstår jag mig inte på Michail Bulgakovs historia. Och jag vill väldigt gärna det, men efter knappt hälften så tar det stopp. Jag tycker inte jag har större problem med fantasibilder eller oväntade vändningar men här går jag på pumpen rejält. Kanske tycker jag att den är lite tråkig? Förmodligen. På frågan om jag tänker ge den här boken en andra chans så ser det mörkt ut. Däremot kommer den att få ha kvar sin plats i bokhyllan; det är en väldigt snyggt omslag. Dessutom vet man aldrig när litteratursnobben vaknar till liv på riktigt igen.

Snygg och tråkig - eller snyggt tråkig ...

Agatha Christie

Även om jag inte gillar deckare idag, så läste jag mängder av Agatha Christies böcker när jag var barn. Fick konstigt nog inga mardrömmar vad jag kan minnas. Och egentligen ganska märkligt av mina föräldrar - jag fick inte se Marco Polo på TV, men läsa om mord, det gick bra. Av nostalgiskäl har jag Curtain: Poirot's last chance i bokhyllan. Den är nog snart värd en omläsning.

Notera den eleganta hatten.

måndag 2 juni 2014

Martha och min arbetsseger

För ett par år sedan köpte jag första boken i Doris Lessings serie Våldets barn - den heter Martha. Serien omfattar fem böcker och låter läsaren följa en ung kvinnas väg genom livet. Och det är inte vilken kvinna som helst. Martha växer upp i Sydrhodeisa på en enslig farm mitt emellan hennes mors frustration och hennes fars uppgivenhet. Martha läser och ifrågasätter - allt från synen på svarta till giftemål, arbete och målet att vara älskad. Hon är 19 år, det är år 1939 och hon gör det mesta man kan göra för att få konventionen att förfasa sig. Förvisso gifter hon sig, men hon lämnar också man och dotter för en rastlös längtan om något annat. Hon söker frihet men snubblar sig fram på vägen och hamnar i ständiga återvändsgränder på grund av att hon är kvinna och på grund av att hon är envis. Jag har tagit mig igenom seriens alla delar - och det är jag oproportionerligt stolt över. Det är nämligen en arbetsseger. Och den betyder så mycket för mig, för Martha och Lessing är värda att kämpa för.

Första boken var lätt, andra Bra gift likaså, men de andra tre (En fläkt av stormen, Instängd, Staden med fyra portar) var bitvis svåra att läsa. Det är långa resonemang, mycket politik och intensiva texter. Ändå är jag galet glad att jag gjorde det eftersom Lessing även skildrar omvärlden genom Martha, och då inte bara händelser - utan idéer, strömningar och omvälvningar från andra världskriget och fram till hur hon såg år 2000. Hon tar upp frigörelse, sexualitet, barnuppfostran, krig. Böcker ska ha självbiografiska inslag, men främst är det ett magnifikt kvinnoporträtt. Martha är en person som jag kände med, ville väl, men också blev bitvis trött på och arg på - ändå förstår man hennes kamp att ta sig hur alla märkliga bojor som hon som kvinna fastnar i; alltid beroende, alltid beredd att slåss för sin sak, alltid ombedd att ta hand om andra.

Lessing gick bort förra året, men hennes författarskap kommer att leva väldigt länge. Och jag hoppas att många har lust att att träffa Martha, just för att hon inte liknar någon gestalt man hittar i chicklitt eller i deckare. Hon är så väldigt mycket mer, och hon är en person man kommer i håg. Böckerna i Våldets barn hittar man enklast på bibliotek (ännu en anledning att älska bibliotek, bokhandlare har inte allt hemma.).

Kuriosa:
Bland annat såg det ut såhär då när jag och gamla hunden läste Lessing.
Kan också rekommendera det här klippet när Lessing får veta att hon har fått Nobelpriset år 2007.



Gillar Lessings blick och serien Våldets barn!

söndag 1 juni 2014

Hjälp jag heter Zbigniew

Hjälp jag heter Zbigniew är en rolig bok om att växa upp i en av Stockholms förorter och vara andra generationens polack. Det innebär för Zbigniew att ha ett namn som ingen kan uttala, men ett efternamn som många har roligt åt. Författaren Zbigniew Kuklarz som harsamma namn som bokens huvudrollsinnehavare är copywirter till yrket och Stockholmsbo. Så jag gissar att detta är en till viss del självupplevd berättelse om män och mansrollen, äktenskap som knakar och barn som inte alltid får det utrymme de behöver. För mig var det en väldigt charmig och fnissig bok. Vad jag kan se har även Zbigniew kommit ut med Anteckningar från en liten Fiat. Den skulle jag mycket väl kunna tänka mig att läsa också.


En rolig bok med snygg utsida.

Morgonpasset i P3 och Sara Kadefors

När jag sommarjobbade på kyrkogården för fruktansvärt länge sedan var min bärbara lilla fickradion och min free-style det som gjorde dagen underhållande. I free-stylen snurrade alltid Prince men också Sade och Terence Trent D'arby  och på radion var det P3 och Morgonpasset på morgonen och P1 och Sommar i P1 som höll humöret uppe. Då, eftersom detta är ett bra tag sedan, var det bland annat Sara Kadefors som var programledare för Morgonpasset. Hon var (precis som Annika Lantz) väldigt rapp och väldigt rolig. Med denna lilla anekdot som inledning så vill jag mest säga att hon också är en läsvärd författare. Inte bara för Sandor/Ida - utan även för Fågelbovägen 32 och Borta bäst.

Fågelbovägen 32 handlar om Karin som vill hjälpa till och göra gott. Hon är ju en god person. Därför verkar det vara en utmärkt idé att Katerina, en ung ensam kvinna från Moldavien, får skydd och arbete hemma på Fågelbovägen. Men detta innebär att maktbalansen i hemmet rubbas, och Karin tappar bort sig själv i vad hon är och vad hon vill vara. För när Katerina helt plötsligt kommer väldigt nära Karins barn och man, då faller Karins självbild samman. Jag sträckläste boken och Kadefors lyckas verkligen väl i att porträttera Karin och hennes ångest i denna nya situation som ställer allt på sin spets.

Borta bästa har också en kvinnlig huvudperson - Sylvia - och Kadefors lyfter också här frågor om vad vi sätter värde på i dagens samhälle. Sylvia har lämnat man och barn och bor i en bil. Hon har bilen som hem och dricker morgonkaffet gratis på IKEA. Ingen som möter henne kan se att hon är en hemlös eller uteliggare. Fasaden som rik och framgångsrik fungerar ett bra tag. Men som delvis utanför samhället upptäcker hon andra sätt att se på saker och möter andra människor än vad hon tidigare har gjort. Det gör att det till slut blir nödvändigt att göra upp med sitt liv. För vem bestämmer hur man ska leva?

Kadefors är lättläst och driven, det är tunga ämnen, men inga tunglästa böcker. Jag tycker de passar utmärkt som sommarläsning.

Vilken som blir ändå väldigt bra.

Nästan som semester

Det är söndag. Vi läser i solen. Det ser ut så här: