Det svämmar över av Coetzee

Jag åker om en och en halv vecka väldigt långt söderut och landar i Johannesburg, Sydafrika. Det är inte slutdestinationen för resan, men det fick mig ändå att fundera över Sydafrika och litteratur därifrån. Linda och bokbloggen Enligt O tog upp just detta land för några dagar sedan, och av de författare hon nämner har jag läst André Brink och JM Coetzee. Och av den senare har jag läst en hel del. Faktum är att han är den nobelpristagare som jag har läst mest böcker av. Det är nog också den författare jag har flest böcker av i bokhyllan, nästan som en liten samling.  Visserligen endast i pocket, men jag gillar ju det formatet.

Men om jag ska försöka summera min läsupplevelse av Coetzee så här långt: Den fantastiska Onåd men också Pojkår och Ungdomsår är mycket läsvärda. Jag tycker så mycket om dem, och de skildrar uppväxt på ett helt igenom trovärdigt sett - författaren växer med gestalten och språket ändrar sig försiktigt mot den ålder som skildras. Det är inte helt enkelt, och jag tycker ofta uppväxt och barndomsskildringar är en svår sak att få till när man är ett vuxet skrivande jag. Det verkar vara svårt att återvända till barndomen, men Coetzee gör det bra (nobelpristagare som han är). Jag tycker han är lätt utan att vara enkel och det är inga tjocka böcker att ta sig an. Däremot får man en hel del att fundera på - speciellt Onåd som diskuterar både moral och etik.

Kanske tyckte jag att Historien om Michael K var lite svårare. Samtidigt gick den ännu längre in i problematiken kring Sydafrikas forna politiska system (apartheid) och stämningen kändes svart genom större delen av boken. Kvar i bokhyllan som jag inte har hunnit med ännu är Mästaren från Sankt Petersburg, och kanske är den jag packar när det blir dags att samla ihop allt jag behöver ha med mig på resan. Det går ju inte att åka utan bok.

Ett regn av Coetzee.