Iskallt om kärlek av Yates

Revolutionary Road är en bok som förtjänar att läsas före du ser filmen med samma namn. Jag såg dock filmen först, och kände mig sedan tvingad att läsa boken. Det är jag glad att jag gjorde. Kate Winslet och Leonardo DiCaprio gör huvudrollsparet April och Frank övertygande, och samma hopplöshet som Sam Mendes har i sin filmatisering finns i boken. Men boken har så många fler lager och fler vinklar i det skådespel som pågår mellan April och Frank när de försöker få sitt gemensamma liv att bli lyckligt. De har allt - fint hus, fin bil och Frank är på väg upp i karriären. De tänker rätt och gör allt rätt, de ifrågasätter och strävar och vill mer än alla andra. De är bättre - åtminstone när de tittar på omvärlden. Ändå är det något som fattas. Kanske för att det är inte är så lätt att vara hemmafru i femtiotalets USA när man egentligen har andra drömmar om teater och skådespel. Även om barnen leker snällt och grannfrun är trevlig. Och det är tomt att arbeta på ett kontor som inte ger någon mening till tillvaron. Även om karriären stadigt går uppåt och kontoret blir allt större. Men det blir allt tydligare ju längre in i boken man kommer att både Alice och Frank jagar något som de inte kommer att hitta. Richard Yates skriver exakt och obönhörligt om vägen som kommer att leda till en katastrof. Boken räknas som en av de främsta i amerikansk litteraturhistorias 1900-tal. Och det är inte så konstigt, den är spännande och hemsk, svår att lägga ifrån sig och obehaglig på ett sätt som dröjer sig kvar länge i både mage och huvud. Yates är en mästare på besvikelse och på kärlek.

Då läser vi om depression, tomhet och kärlek. Och det är bra.