onsdag 30 april 2014

Att fira Valborg

Som före detta lundastudent konstaterade jag med någon slags nostalgi att de tre ynglingarna på väg mot centrum faktiskt hade varsin öppnad öl i handen. Och det före klockan halv nio på morgonen. Jag hade nyköpta frallor i sätet bredvid mig och en nybesiktigad bil. Årets Valborg går till att läsa När duvorna försvann, lyssna på 80-tals klassiker och hålla den fyrbenta varelsen lugn och stilla. En större utmaning än vad man tror, eller som djurskötaren uttryckte det vid dagens återbesök och sårtvätt: "Hon är ju ett krutpaket".

Morgonens lektyr - att förstå instruktioner och trycka på rätt knapp.

Kvällens lektyr - Oksanen i en solig trädgård. 


Söt och otålig med en skadad tass.

tisdag 29 april 2014

Ett loppisfynd som Leijon

Fråga mig inte varför jag har denna boken i bokhyllan - den är inte läst av mig. Men jag tror att det är ett loppisfynd. Alla rosor ska inte tuktas av politikern Anna-Greta Leijon har ett omslag som skriker 90-tal och svartvita foto som täcker stora delar av karriären som högdjur i regeringen. Boken kom ut 1991 och är förhoppningsvis en uppgörelse med det sätt hon lämnade regeringen efter Ebbe Carlsson-affären. Det måste vara därför jag tog hem boken. Det var länge sedan jag läste någon biografi eller memoar. Kanske blir denna nästa?

Ett oläst loppisfynd!

måndag 28 april 2014

Tre böcker om krig

De utspelar sig i olika tidsepoker, olika krig och i vitt skilda länder - ändå har de något gemensamt. Alla beskriver krigets fasa, men framför allt människors olika inställning till konflikter och handlade när allt ställs upp och ner. Kan alla människor döda en annan människa? Vad är det som gör att vissa söker sig till striden medan andra in i det längsta försöker medla sig ur en konflikt. Varför tänker vissa på sig själv, medan andra blir osjälviska och solidariska? Inga slutgiltiga svar serveras, men jag hävdar ändå att en är bra mycket klokare efter att läst dessa böcker än innan. Och jag kan inte tänka mig att jag skulle vara unik på den punkten.

Där järnkorsen växer - ett historiskt reportage av Bosse Schön tar upp de svenska män som valde att strida för Hitler i andra världskriget. År 2000 fick hann möjlighet att läsa igenom Säpos hemligstämplade akter över de 270 svenskar som ingick i Waffen-SS. Dessutom kommer soldater själva till tals och få berätta om massavrättningar och tortyr. Och varför de ställde upp i ett krig som inte var deras från början. Med tanke på Sveriges agerande i andra världskriget är det en synnerligen intressant bok.

Om vår mindre charmiga historia under andra världskriget.

Under lejonets blick av Maaza Mengiste handlar om Etiopien 1974 då kejsare Haile Sellassie avsätts och militärjuntan tar över. I kaoset och skräckväldet försöker läkaren Hailu navigera så gott det går i väntan på att vardagen ska komma igen. Han vill inte se de fasor som revolutionen har med sig, och han vill absolut inte att hans söner ska engagera sig i motståndsrörelsen. Men det är precis vad Dawit gör. Och när Hailu tvingas in i kriget är han modigare än han kunde föreställa sig. Det är en fascinerande skildring av ett land och ett krig som jag inte vet mycket om. Men förutom att lära sig nytt så är den välskriven och lättläst.

Om Etiopien och revolutionen 1979.

Sista kulan sparar jag till grannen av Fausta Marianovic är en självupplevd skildring av kriget i Jugoslavien. Fausta vaknar ungefär upp en dag och inser att hennes granne och hennes man är hennes fiender. Från att alla har varit jugoslaver är nu människor serber, kroater och muslimer. Att vara neutral är omöjligt. Faustas son bestämmer sig för att kriga och när hon bestämmer sig för att fly åker hon först till gränsen för att hämta honom och sedan försöka ta sig till Sverige. Det är hemskt det som de upplever, och så långt ifrån den skildring av kriget jag själv såg i tv och läste om i tidningen. Så lite man vet när man bor i tryggheten.

Om när söner hamnar på var sin sida om fronten.

söndag 27 april 2014

Min beskärda del av Strindberg

Som gammal litteraturvetare så har jag fått min del av Strindberg. Jag har sett Drömspel och Fröken Julie (dock inte den hyllade uppsättningen med Persbrandt och Bonnevie). Det kända citatet från Drömspel "Det är synd om människorna" är ju alltid aktuellt, det är bara att läsa vilken nättidning som helst, vilken dag som helst. Jag ber om ursäkt om jag låter både cynisk och bitter - men problem fattas mänskligheten icke! Röda Rummet tyckte jag var en plåga att läsa när den skulle tuggas igenom på grundkursen, och jag kommer helt ärligt inte ihåg så mycket av den.

Då gillade jag Hemsöborna väldigt mycket mer. "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen" är en inledningsmening som har blivit världsberömd och beskriver Carlsson med en formulering värdig ett Nobelpris. Nu fick inte Strindberg Nobelpriset, vilket han kanske borde ha fått. Jag hittade i alla fall ett par av hans klassiker i min bokhylla, och även om jag måste minska antalet hyllmeter böcker och nog inte kommer att läsa så mycket mer av August så är det svårt att slänga eller ge bort dessa titlar. De har så fina omslag!

Vackra klassiker!

Och nästa helt utanför sitt sammanhang - läs den här artikeln om konsten att skriva en perfekt första mening.

lördag 26 april 2014

Kalle och Hobbe och Robin

Operation rensning av hem har startat - en perfekt men tråkig aktivitet när den fyrbenta kompisen är ålagd stillhet och korta koppelpromenader. Jag har därför ägnat mig åt att städa ut och slänga gamla papper. Mycket blir skräp ganska snart, men några guldklimpar hittade jag, om inte värda att spara så att reflektera över, bland annat en urklippt serie med Kalle och Hobbe.

Jag hade faktiskt helt glömt bort dessa två tecknade favoriter. Och att jag även har ett album med dem i bokhyllan. Och att det inte är vilket album som helst. Weirdos from another planet! fick jag från Robin, min brevvän från Bakersfield, Kalifornien, USA som en julklapp eller kanske födelsedagspresent. Vi skrev till varandra från och med när jag gick i åttan på högstadiet till något år in på universitet, då jag (eller vi) tappade bort varandra. Jag kan säga att jag har henne att tacka för min fyra i engelska i nian och även gymnasiet. Från att ha ett väldigt stolpigt språk lossnade det otroligt mycket av att jag tvingades till att prova, prova och skriva, skriva. Och vi hade väldigt roligt när vi diskuterade hästar, musik (hon Police - jag Prince), böcker och killar. Det är skönt att veta, och jag är glad att jag fick den kunskapen via brevskrivandet - att trots att våra liv såg helt olika ut, hade vi så mycket gemensamt - även humor - båda två gillade Kalle och Hobbe.

En skatt hittad i byrålådan.

Alltid en egen tolkning av verkligheten.

Jag åkte till och med och hälsade på henne sommaren mellan ettan och tvåan i gymnasiet. En av mina allra viktigaste resor som började med ett fruktansvärt nervöst telefonsamtal hem till Robin för att bestämma datum för resan. Jag var så rädd när pappa vinkade av mig på Kastrup att jag nästa grät. Sedan grät jag när jag skulle hem. Däremellan hann vi med Bakersfield, Dr Pepper, Drive-in-movie, San Fransisco, 4th of July, Mammoth Mountains, Disneyland - jag glömmer aldrig hur generösa hela familjen var och hur kul alla tyckte att det var att jag kom och hälsade på dem. Undras vad hon gör nu och vilket liv som är hennes. Det minsta jag kan göra är att spara Kalle och Hobbe.

fredag 25 april 2014

Miss Potter

Av en slump såg jag filmen Miss Potter ikväll. Den handlar om den brittiska barnboksförfattaren och illustratören Beatrix Potter och är regisserad av Chris Nonan. Filmen kom ut 2007 och Renée Zwelleger spelar Beatrix. Min enda bild av Potters fina sagofigurer är något luddigt minne av ett tv-program på julen som visade hennes figurer i form av en dansuppsättning när jag var liten. Annars vet jag inte så mycket om henne. Och därför var filmen överraskande bra. Fröken Potter (som det hette då) är en ungmö som lever hemma hos föräldrarna, är i trettioårsåldern och gör inte mycket annat än tecknar och skriver. Det skulle vara att dra runt på sitt förkläde, en äldre kvinna, som hon måste ha med sig överallt. Det kräver konventionen. Hon är ganska ensam och uträknad - en betydelselös person i ett samhälle där giftemål var det enda som gjorde en kvinna framgångsrik. Men när Potter till slut blir publicerad så slår hon igenom med dunder och brak. Hon och hennes förläggare Norman Warne, som spelas av Ewan McGregor, bildar en allians mot skeptikerna och förälskar sig i varandra. Men Potter får inte gifta sig. Filmen handlar om den kampen, om hennes liv och uppväxt och är en fin skildring av att vara kvinna i början av 1900-talet. Jag gillade Beatrix Potter, och jag gillar hur Zwelleger spelar henne. Det är både trovärdigt och känsligt. Det är inte ofta jag tycker att hon lyckas med det. Bara det är en anledning att se filmen.

torsdag 24 april 2014

Tärningsspelaren och jag

Klassiker är kanske att ta i men kultstatus har boken Tärningsspelaren av Luke Rhinehart (en pseudonym för George Cockcroft) haft länge. Det är en sådan titel som kan dyka upp när intressanta människor i en intervju ska lista smarta saker - och ofta då nämna en bok som betytt mycket. Tärningsspelaren kom ut 1971 och har hyllats för sin skildring av det amerikanska samhället på 70-talet och kritiserats för sin öppna syn på våld och sex. Jag tyckte mest den var tråkig att läsa. Jag har dock orkat till sid 277, så helt lättvindigt har jag inte gett upp. Men det är något med huvudpersonens och psykiatrikerns (som även han kallas Luke Rhinehart) beslut att låta en tärning styra livet som stör mig i grunden. Det finns säkert några slutsatser att dra utifrån denna aversion, men faktum kvarstår. Det är en bok som jag tvivlar på att jag avslutar.

Inte helt i min smak.

onsdag 23 april 2014

Världsbokdagen 23 april 2014

Det är Världsbokdagen idag. Enligt Wikipeida så inrättades den 1995 av Unesco för att uppmärksamma boken och upphovsrätten. Enligt samma källa så är det en dag sprungen ur en katalansk sed där man för att fira helgonet S:t Göran gav en bok till en person man tyckte om och fick en ros tillbaka. En mycket trevlig idé, men jag hade föredragit om alla fick böcker och att man hoppade över blommorna.

Unescos hemsida läser jag att 123 miljoner unga människor mellan 15-24 år är analfabeter idag. Av dessa är två tredjedelar flickor. Tänk den dag den siffran är noll. Bokstäver, ord och böcker är en rätt alla borde ha tillgång till. Att kunna läsa och skriva är makt. Jag är helt övertygad om att böcker och läsning gör oss till bättre människor. Läsning skapar medkänsla, förståelse men också ifrågasättande och oberoende. Som Malala Yousafzai, den pakistanska flickan som blev skjuten av talibanerna för att hon gick i skolan, sa i sitt tal till FN: ”Låt oss ta upp våra böcker och pennor. De är våra mest kraftfulla vapen”.

tisdag 22 april 2014

En skadad tass

Istället för att sitta och skriva långa läsvärda inlägg om bra böcker ikväll, har hunden och jag hängt hos veterinären. Detta eftersom en tass har råkat bli uppskuren så illa att det krävdes sövning, fem stygn och ett stort bandage innan vi kunde åka hem igen. Är dock väldigt glad över att min veterinär tog emot oss, trots att det egentligen var fullt på deras kvällsmottagning (ren tur att det var ikväll de hade öppet) och att vi slapp åka in akut till Malmö. Nu blev det dyrt, men akuttid på djursjukhus är ännu dyrare.Jag tackar även högre makter att jag har en försäkring. Hunden som bara är tio månader tog allt - från sprutor och sövning till uppvak - med stoiskt och vänligt lugn, vilket gjorde mattehjärtat stolt och mjukt.

Bra bok om hundars fantastiska näsor.

Men om vi ända ska prata lite böcker, innan jag snarkar lika högt som hunden, så vill jag ändå rekommendera Spårhunden och lukterna  av Lars Fält, Tobias Gustavsson, Jens Karlsson och Jessica Åberg för alla hundintresserade som vill bli riktigt duktiga på att spåra med sin hund. Man får mycket etologi och många konkreta tips på hur du lär din hund att bli riktigt bra på något den egentligen redan kan. Den har en annan ingång än många andra böcker och det gör den intressant. Jag har så här långt endast läst bitar av den, men tänker att det blir en bra bok att fördjupa mig i. Nu när den fyrbenta kamraten och jag missar nästa helgs träningsläger och enbart ska vila i fjorton dagar. Jag försöker se det positivt och tänker att nu kommer vi att få passivitetsträna på riktigt. Och det har ju ingen av oss längtat efter.

Efter två timmar hos veterinären åkte vi hem med ett stort bandage.

En trött dobermann med ett extra trött öga.

måndag 21 april 2014

En stark blomma från Somalia

Läste ut En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie idag. Jag hoppas att många läser den, så därför är det egentligen bäst att sluta läsa här eftersom jag i inlägget avslöjar delar av innehållet. Det är en bok man ska läsa för ämnet enkom, språket är ganska dåligt och översättningen haltar, men den berör och berättar en viktig och sann historia.

Waris Dirie är en kvinna som är starkare än många andra. Hon föds i en nomadstam i Somalia och växer upp i öknen. Redan som liten flicka är det hårt arbete som gäller för att se till att hjorden av kameler och getter mår bra. Den är familjens försäkring. Ibland finns det mat, under svåra perioder ingen alls, men så länge det finns tillgång till vatten överlever man. Boken kretsar runt två avgörande händelser för en kvinna i hennes situation - könsstympning och giftermål. Waris stympas när hon är runt fem år gammal. Och vet man inte hur det går till eller vad det innebär är det bara att börja läsa. Könsstympning är ett brott mot mänskliga rättigheter och det undgår ingen som har läst boken.

När Waris som tonåring är på väg att bli bortgift rymmer hon. På ett något fantastiskt sätt lyckas hon ta sig till huvudstaden och sedan till London. Motgångarna duggar tätt men detta är en kvinna av stål. Steg för steg lär sig allt hon behöver lära sig för att skapa sig inkomst och oberoende. Utan hotet om giftermål hade hon aldrig rymt, och boken är en uppgörelse med den obefintliga makt som många afrikanska kvinnor har över sitt liv. Deras kroppar förstörs via stympning och de kan inte välja vem de vill leva tillsammans. De är väldigt ofta utelämnade till någon annans välvilja och handlande. Allteftersom blir Waris en världsberömd fotomodell och till slut har hon all makt hon behöver. Då använder hon den för att uppmärksamma det övergrepp som påverkat hela hennes liv, hennes innersta upplevelser och som sker dagligen i många kulturer. Därför är det en viktig bok att läsa.

Miljoner flickor könsstympas över hela världen. Läs!
 
Att jag sedan började se dokumentären om Pakistans förlorade pojkar bygger ju bara på bilden av vad fattigdom och kulturella betingelser gör med barn. Den brittiska dokumentären avslöjar att var fjärde pojke i Pakistan blir sexuellt utnyttjad innan 16 års ålder. Polisen vet om allt, men gör inget åt det. Barn lider, helt utan rättigheter i detta som är vår värld.

söndag 20 april 2014

Musik Nonstop

Lennart Persson räknas som en av landets stora musikjournalister. Han hade skivbutik i Malmö, skrev i Sydsvenskan, Expressen, Sonic, Pop och ett stort antal andra tidningar. Lennart Persson gick bort 2009 efter en kort tids sjukdom och har hyllats och saknats för sitt sätt att skriva om musik. Jag visste knappt vem han var när jag av en slump hittade Musik Nonstop - Pet Sounds i våra hjärtan och tänkte att det var en bra julklapp till en kund som var i musik- och förlagsbranschen.

Som tur var fick jag ett exemplar själv - och jag är glad över att jag läste den. Inte för att den var speciellt svår, utan intressant. Musik Nonstop är en slags musikhistoria som utgår från en legendarisk skivbutik i Stockholm, Pet Sounds. Många artister, journalister, berömdheter och vanliga musikälskare har letat efter intressant musik där och fått sitt lystmäte serverat av ägare som brinner för musik. Tillsammans med en stort stycke svensk musikhistoria finns här väldigt många roliga och intressanta anekdoter.

Förutom Lennart Persson medverkar en rad kända och duktiga skribenter som Jan Gradvall, Andres Lokko och Joakim Thåström. För mig var detta en helt ny värld, både för att jag aldrig har varit intresserad av musik på det sättet - och också för att jag inte har så bra koll på svensk musik. Det är mycket som har gått mig förbi och då är och var detta en bok som såg till att fylla igen luckor. Sedan är det fascinerande att möta människor som brinner för det de gör, och det svämmar sidorna över av. Idet här fallet råkar det vara passionerad människor i musikbranschen.

Ett hjärta för musik.

lördag 19 april 2014

Ett inlägg som borde vara långt

Gabriel Garcia Marquez har gått bort och jag borde skriva ett lång inlägg om hur Hundra år av ensamhet och Kärlek i kolerans tid har påverkat mig. För de har de. Men jag är helt slut i kroppen och knoppen efter en lång påskdag i hundens tecken. Så läs gärna den här artikeln om en stor författare och skutta i väg till biblioteken och låna hans böcker. Han är så väldigt värd det.

fredag 18 april 2014

Alakoski och en långfredag

En nobelpristagare har gått ur tiden och jag har sorterat böcker. Slänga, spara och ge bort - är de kategorier som finns tillgängligt. Det går sådär eftersom det svåraste som finns är att slänga en bok. Mitt i all röra hittade jag Håpas du trifs i bra i fengelset av Susanna Alakoski. Jag älskade hennes Svinalängorna (2006) och hade kanske förväntat mig samma sak med denna boken. Men blev lite besviken. På ett sätt handlar den om samma sak - att vara utstött, fattig och att inte få någon hjälp.

Anni och Sami är huvudpersoner i boken, döms av skolan, vuxenvärlden och av sig själva för att de kommer från en miljö där spriten flödar och pengar alltid fattas. Det är fattigt och våldsamt nästan jämt. Anni blir superduktig på allt och Sami struntar i det mesta. Hon blir socialarbetare och vill rädda alla. Han försöker långsamt ta död på sig själv med hjälp av allehanda kemiska substanser. Hon vill bryta, rädda och leva sitt liv. Han vill leva, räddas och gärna dö. De är syskon med stor kärlek mellan sig men också ett bagage som alltid är lite i vägen för deras relation.

Det är en bra bok, men jag gillade den inte lika mycket som Svinalängorna. Det är kanske väldigt orättvist att jämföra, men Håpas du trifs bra i fengelset kändes jobbigare att läsa. Kanske är det historien som är mer komplicerad, eller så är det en samhällsskildring som är jobbig att läsa i hängmattan (boken lästes en sommar). Jag är ändå glad att jag gav den en chans. Alakoski har många viktiga saker att berätta.

Tydligen köpt på rea.

torsdag 17 april 2014

Påskledighet och länktips

Jag hoppas att det blir lite läst i påsk, men vet också att det står trädgård, hundträning, rensning av garderober och familjehäng på schemat. Imorgon blir det väl att slåss med folk i mataffären och fundera på hur mycket påskgodis det är rimligt att köpa. Jag som blir på så hemskt dåligt humör av mataffärer kommer säker att tröstköpa en hel del choklad. Får se till att norpa åt mig fair trade och ekologiska varianter så är samvetet stillat. Nåväl, idag har jag ingen bok att bjuda på, men jag har lyckats fotograferat lite blommar och läst ett par riktigt bra artiklar:

Det gäller att lukta på blommorna också.

Glad påsk!

Vackra tulpaner och en sprucken fasad.

onsdag 16 april 2014

Söndagens Babel

I söndags skrev jag om deckare med anledning av att Babel då handlade om deckare. Jag har nu sett större delen av programmet. Har fortfarande ingen större lust att läsa deckare även om jag tyckte att inslaget med och intervjun med Anders la Motte var bra. Jag tycker kanske inte heller att Läckberg var det ultimata valet att skriva en låttext Benny Anderssons musik var det bästa valet, eller ens att det är ett så intressant inslag. Men jag är kanske bara en kultursnobb som inte orkar tänka utanför ramarna. Här kan man se programmet och bilda sig en egen åsikt, och kanske hitta en deckare som är intressant att läsa.

tisdag 15 april 2014

Anna-Karin Elde och ett stilla fniss

Hittade den här boken i bokhyllan - och det var väldigt länge sedan jag läste i den. Men efter två sidor så blev den här tisdagskvällen lite mindre trött. Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem serverar snabbt en rolig tanke och ett skratt. Ibland är det allt som behövs. Tack Anna-Karin Elde.

Ett skratt förlänger livet, och detsamma gäller väl med ett fniss?

måndag 14 april 2014

Tre bra ungdomsböcker i min bokhylla

Min ungdomsdagar är passerade - inte så tråkigt egentligen - men helt sant. Men ålder är bara en siffra påstås det och därför läser jag mer än gärna ungdomsböcker. Gärna bra sådana, och det finns det faktiskt gott om. Här kommer tre exempel som jag gärna rekommenderar:

Sandor slash Ida av Sara Kadefors kom ut för hela tretton år sedan. Jag tyckte det var i går jag läste den. Vad jag minns så fick den rätt mycket uppmärksamhet, och har även filmatiserats. Nåväl, boken handlar om Sandor som är en lovande klassisk balettdansör och Ida som har en mamma som är djup deprimerad. De träffas via en chatt och hittar varandra precis där och när man är som skörast och behöver varandra som mest. Det gäller bara att inte bry sig om vad omvärlden tycker och tänker. Fint, trovärdigt och roligt skildrat.

Jag har tidigare tipsat om Lisa Bjärbos bokblogg Onekligen som jag gärna läser. Allt som oftast om vi ska vara riktigt ärliga. Men jag har även läst hennes debutbok Det är så logiskt alla fattar utom du trots att jag är mer tant än tonåring. Och som tidigare påpekat - det gör inget. För det här är en bra historia med trovärdiga personer och bra dialoger (något som är väldigt svårt att få till). Det är tonårskärlek, humor och intressant i kubik och på ett bra sätt; man vill läsa mer när den är slut.

Tessa i Innan jag dör är sexton år och har leukemi. Hon har inte många månader kvar, förmodligen bara ett halvår. Därför gör hon en lista. Det finns så mycket hon vill hinna med innan det här är över, och helst av allt vill hon ha en kille. Så träffar hon Adam, och ser till att få uppleva en liten men kanske den viktigaste delen av det hon har tänkt sig. Jenny Downham skriver helt osentimentalt, nästan brutalt, om Tessas sista månader. Ändå sprutade tårarna.


Kass bild på tre bra böcker som dessutom är snygga. Läs i påsk!

söndag 13 april 2014

Vad jag sällan läser

Såg precis på Twitter att Camilla Läckberg är en av de författare som är med och skriver en låttext i litteraturprogrammet Babel idag. Jag tänker kanske att jag borde se det programmet. Inte för att jag är speciellt förtjust i Läckberg, men eftersom det också verkar handla om deckarförfattaren Anders de la Motte. Jag kan ingenting om de la Motte, men jag letar alltid efter en bra deckarförfattare. De verkar nämligen nästan inte finnas - i alla fall inte sådana som passar mig.

Deckare är den genre jag kan sämst, har ganska mycket fördomar om och därför nästan aldrig läser. Jo, jag har läst en eller två av Läckberg och jag har läst några böcker av Liza Marklund. Som skåning har jag så klart klämt lite på Henning Mankell och hans Wallander. Och givetvis räcker detta så klart inte för att hävda att en hel genre inte passar mig. Därför har jag fortsatt att leta. Kanske inte så ambitiöst, men ändå. Jag har försökt med några utländska författare. Den jag gillade bäst var Poeten av Michael Connelly. Och i somras tog jag mig igenom hela tjocka Polis av Jo Nesbo (Obs! jag får inte fram rätt norska bokstav på hans efternamn, bara det gör ju mig till en usel deckarläsare och extremt oteknisk bloggare).

Men faktum kvarstår - jag orkar inte riktigt med en deckare. Kanske är det för att det ofta är rätt läskiga saker som händer i böckerna och jag är ju ganska harig när det kommer till sådana ämnen. Eller är det språket. Eller persongallerierna som är ganska enahanda. Och ibland även historierna. Jag vet inte. Jag skulle gärna vilja hitta en deckarförfattare som jag tycker är riktigt, riktigt bra. En sådan författare som man vill läsa allt av och som gärna har skrivit en bokhylla med böcker. Någon som har något tips?

lördag 12 april 2014

När boken är bättre än filmen igen

Lika bra som jag tyckte att Leonardo DiCaprio var i Revolutionary Road igår, lika dålig är han i The Great Gatsby som jag försöker se ikväll (2013). Boken läste jag för många år sedan när jag pluggade litteraturvetenskap och vad jag kommer ihåg så uppskattade jag den. Men jag kan också förstå att den är svår att göra film av. Det är väl alltid en utmaning, jag saknar den nerv som F. Scott Fitzgerald får fram i sin roman. Förtvivlan, girighet, slöseri och tomhet finns på varje sida och speciellt i dialogen. I filmen är det bara överdådigt och platta skådespelare. Jag somnade knappt en kvart in i filmen och jag tror inte bara det beror på att jag har varit ute i skogen hela dagen. Den här filmen passade verkligen inte mig. Och det är nog allt jag orkar skriva idag.

fredag 11 april 2014

Iskallt om kärlek av Yates

Revolutionary Road är en bok som förtjänar att läsas före du ser filmen med samma namn. Jag såg dock filmen först, och kände mig sedan tvingad att läsa boken. Det är jag glad att jag gjorde. Kate Winslet och Leonardo DiCaprio gör huvudrollsparet April och Frank övertygande, och samma hopplöshet som Sam Mendes har i sin filmatisering finns i boken. Men boken har så många fler lager och fler vinklar i det skådespel som pågår mellan April och Frank när de försöker få sitt gemensamma liv att bli lyckligt. De har allt - fint hus, fin bil och Frank är på väg upp i karriären. De tänker rätt och gör allt rätt, de ifrågasätter och strävar och vill mer än alla andra. De är bättre - åtminstone när de tittar på omvärlden. Ändå är det något som fattas. Kanske för att det är inte är så lätt att vara hemmafru i femtiotalets USA när man egentligen har andra drömmar om teater och skådespel. Även om barnen leker snällt och grannfrun är trevlig. Och det är tomt att arbeta på ett kontor som inte ger någon mening till tillvaron. Även om karriären stadigt går uppåt och kontoret blir allt större. Men det blir allt tydligare ju längre in i boken man kommer att både Alice och Frank jagar något som de inte kommer att hitta. Richard Yates skriver exakt och obönhörligt om vägen som kommer att leda till en katastrof. Boken räknas som en av de främsta i amerikansk litteraturhistorias 1900-tal. Och det är inte så konstigt, den är spännande och hemsk, svår att lägga ifrån sig och obehaglig på ett sätt som dröjer sig kvar länge i både mage och huvud. Yates är en mästare på besvikelse och på kärlek.

Då läser vi om depression, tomhet och kärlek. Och det är bra.

torsdag 10 april 2014

Länktips - läs Kurt Vonneguts brev till framtiden

Hittade denna text via Twitter - en ypperlig kanal om man vill hitta artiklar, boktips, bloggar eller roliga, intressanta människor att lära sig av - skriven av Kurt Vonnegut. I brevet skriver han till framtidens människor år 2088 och vill ge dem några råd om hur de bäst lever sin liv. Texten har sitt ursprung i en annonsserie för Volkswagen som gav olika prominenta tänkare till uppgift att skriva om framtiden och om vad vi bör ta med oss för klokskap in i den. Vonneguts brev eller text är mycket läsvärd, både rolig och sorglig på samma gång.

Letters of Note som sidan heter där texten publicerats, samlar på brev, telegram, faxbrev, vykort och andra korta texter som är intressanta för eftervärlden. Äkta texter är det som gäller, och här finns även fina fotografier. Du kan följa Letters of Notes på Twitter (@LettersOfNote) och Facebook. Det verkar som man även har gett ut en bok med samlade texter. Arkivet innehåller 900 texter, så det finns hel del läsning kvar efter Vonneguts brev!

onsdag 9 april 2014

Världens lyckligaste folk

Jag gick med i den här FB-gruppen som är sprungen ur den protest brandmän i Malmö iscensatte när Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson skulle besöka deras brandstation. Mitt FB-flöde har därför de senaste dagarna svämmat över av fina bilder av fina människor och yrkesgrupper som markerar att de är mot rasism och inte stödjer SD-värderingar. Det kan man ju inte bli annat än glad av. Det är valår i år - både i maj då det handlar om EU-parlamentet och i september då vi går till riksdagsval. Därför tåls det att tänka igenom, både en och två gånger, hur man ska lägga sin röst och vad det stora stödet som finns för SD innebär för Sverige som samhälle.

Litteratur inför valåret 2014!

Jag skulle önska att så många som möjligt läste Lena Sundströms Världens lyckligaste folk - en bok om Danmark. I den tar journalisten Lena Sundström sitt pick och pack och flyttar till vår granne för att se hur deras samhälle har påverkats av att ett främlingsfientligt parti, Dansk Folkeparti, har haft vågmästarroll. En vågmästarroll som inte är långt borta från SD här hemma. Hon träffar alla möjliga människor på vägen, och gör en del av den resa som landet kräver av de som vill bli danska medborgare. I boken får man en bild av hur medier har påverkats att hantera ett parti som har rasism som värdegrund, hur människor berörs - både de som redan var danskar och de som vill bli en del av landet. Hon träffar politiker och det som ibland kallas "verklighetens folk". Det är intressant, det är lättläst och det är kunnigt skrivet. Boken tar inte många timmar att plöja igenom men lämnar tankar och frågor att fundera ordentligt på. Ta med den på semestern, i hängmattan eller vid poolen, så har du definitivt konfronterats med en viktig fråga innan valet i september. (Om du inte redan hinner läsa den i påsk!)

tisdag 8 april 2014

Blogg #100 så här långt

Nu är mars 31 dagar är gjorda, och idag är det den åttonde dagen i april. Det betyder att jag har lyckats publicera 39 inlägg i den utmaning som är #blogg100. Jag tänkte därför ställa några frågor till mig själv och göra en avstämning:

Hur känns det?
Så här långt känns det mest bara roligt. Lite stressande också, men jag har inte känt mer än något uns panik av det här. Trodde att jag skulle ha mycket mer skrivkamp. Jag är dock väldigt förvånad över att jag har hängt i så pass länge. Efter att ha haft en mer eller mindre vilande blogg i ett par år är detta en uppryckning av rang. Men det är långt kvar, så jag tar en dag i taget.

Har du klarat alla dagar?
Faktiskt så har jag det. Däremot ser det ut som om jag har gjort två inlägg en dag (igår) och hoppat över en dag (förgår). Det är egentligen inte så, jag fick ett tekniskt fel (tummen mitt i handen) och råkade uppdatera söndagens inlägg som då lade sig som ett på måndagen. Jag är ingen teknisk person, så att jag får upp bilder och kan länka till andra sidor, gör mig lite opassande rörd över min egen förmåga vissa dagar.

Hur tänker du lägga upp fortsättningen?
Jag tror att jag måste variera inläggen lite mer. I början var också inläggen nog omfattande och matiga. Nu har det gått lite fort på slutet och jag har kanske känt att det ibland blir lite kort. Så en bättre blandning krävs helt klart. Jag tror också att jag måste försöka skriva på fler inlägg samtidigt och kanske förbereda lite mer. Dels för att jag kommer få lite mindre fritid inom det närmaste, dels för att det alltid är bra att låta texter vila. Jag känner inte att jag har hittat min "ton" riktigt i språket och det kräver kanske lite mer tid än vad jag har velat investera så här långt.

Tycker du att en bokblogg är en bra blogg för #blogg100?
Absolut. #blogg100 visar att man kan skriva om precis vad som helst. En stor behållning är de FB-grupper som finns och de nya bloggar man hittar. Det ger både inspiration och ny kraft. Så jag tror inte att det inte finns tillräckligt med möjligheter att hitta inlägg, trots att jag har en tydlig inriktning på min blogg. Men mitt läsande har strukit lite på foten, så det måste jag se till att omhulda. Sedan är det väldigt kul att se på statistiken att några faktiskt har hittat hit och läser. Det är väldigt roligt, och det är jag så glad för.


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar


måndag 7 april 2014

Svenska skrivregler har alltid en plats i mitt hjärta

Grammatik är min sämsta gren när det kommer till skrivande. Ofta kan jag känna vad som är rätt, men inte alltid förklara regeln bakom. Därför är Svenska skrivregler en räddare i nöden. En ganska lagom tjock bok som tar upp de bästa av det mesta när det kommer till regler som rör språket. Enkel och rakt på sak ger den handfast hjälp mot okunniga påstridiga människor eller intresserade språkvirtuoser som alla försöker sätta dit en emellanåt. För det händer - och det är oavsett kul att veta. Jag tycker att alla skulle ha ett exemplar i bokhyllan. Den ges ut av Språkrådet - institutet för språk och folkminnen, en inrättning och hemsida där man kan hitta en Frågelåda och dit du även kan ringa för att få hjälp med kluriga frågor som rör vårt svenska språk. Eller följ Språkrådet på Twitter @sprakradgivning eller Facebook och ställ frågan där istället.När man väl har öppnat dessa dörrar till kunskap kan man inte klara sig utan dem; det är ett som är säkert.

En söndag i dimmans tecken

Det har varit en dimmig söndag - från morgonen yrvakna gråa smet till kvällens regn. Jag sätter punkt för helgen med att gå och lägga mig med En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie. Det är en sann historia om könsstympning och modelliv. Jag har inga förhoppningar om trevlig läsning, men ibland är det som behövs för att man ska vidga sina igenkorkade vyer. 



lördag 5 april 2014

Konsten att slänga en bok

Jag har en förmåga att köpa på mig böcker och har väldigt svårt att slänga en bok som jag inte längre vill ha. Ge bort, inga problem, men slänga känns så fruktansvärt onödigt. Det kan nästan liknas vid separationsångest och resultatet är att vinden hyser ett antal kartonger med utlästa böcker som inte får plats inne i huset. Nu ser det inte bättre ut än att jag flyttar om några månader. Det kommer innebära många nya bra saker, men innan jag når dit måste jag minska mitt bohag. Och det innebär att ett antal böcker inte kan följa med mig. Alltså brottas jag med två problem. Ett: Vilka böcker ska väljas? Två: Vad gör jag med böckerna som sorteras bort? Just idag, efter en lång dag i skogen med hunden, känns dessa två frågor omöjliga att svara på. Det är tur att jag i runda slängar har tre månader på mig att bestämma mig. Jag är helt säker på att den tiden kommer att behövas. Idag skjuter jag dock glatt frågan framför mig.

fredag 4 april 2014

Länktips om högläsning

Lusten att läsa har gett mig så oerhört mycket. Inte bara historier, berättelser, människor och tankar som har breddat det som är jag och vad jag känner och tycker. Läsandet har också gett ordförståelse, läsförståelse och analysförmåga - vilket har varit till nytta i skolan och i arbetslivet. Jag skulle nog säga att läsandet har gett mig ett skrivande arbete. Och det är jag så oerhört tacksam för. Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till om hur bibliotek, läsandet och böcker gör världen till en bättre plats - och att bibliotek är en demokratisk rättighet - men jag gör inte det (idag). Istället hoppas jag att ni läser den här artikeln från dagens DN. Den handlar om högläsning och hur viktig den är för att intressera barn för ord och för läsning, men också ett sätt att umgås för vuxen och barn som inte liknar något annat. Läs och blir lika inspirerade som jag!

torsdag 3 april 2014

Vilda svanar och en semester

Vilda svanar läste jag på Playa del Inglés, Gran Canaria. Mitt i ett charterparadis besökte jag Kina och fick läsa om ett samhälle där kommersialism under lång tid inte existerade. Tillbakalutad på en solig balkong i december, vid poolen eller i lägenhetens soffa mötte jag tre kvinnor, tre generationer och Kinas utveckling under 1900-talet. Med palmer, neonskyltare och menyer på fem språk som fond läste jag om en konkubin, en kulturrevolution och en kommunistisk flicka som gör upp med sin historia. Boken är skriven av Jung Chang och det är hennes mormor, mamma och henne själv jag fick följa med i drygt 500 sidor och hundra år av Kinas utveckling. Vill man veta mer om Kina, Mao, traditioner, historia och kvinnor som lär sig överleva under hårda villkor är den en perfekt bok. Den är en blandning av memoarer och har dokumentär ton, ändå upplevde jag den som väldigt lättläst. Kanske för att jag hade semester, och all tid i världen, men också för att den är väldigt välskriven. Jag läste den i ett sträck, med skräck, sorg, fascination och till slut lite hopp. Jung Chang lämnade landet på 70-talet och lever sedan länge i Storbritannien där hon är professor i lingvistik. Hon har även gett ut en biografi om Mao som ska ha kommit ut på svenska sommaren 2006.

Jag åkte på charter och hamnade i Kina.

onsdag 2 april 2014

Märkliga böcker

Jag fick den här länken av en kollega idag. Det finns alltså böcker där omslagen är gjorda av människohud. Visserligen från 1600-talet och inte så många, men jag ska erkänna att det vände sig lite i magen när jag läste artikeln. Det obehagligaste var nog att det såg både ut som hud, och inte alls. Det var också väldigt likt vanligt läder.

Det betyder i förlängningen att jag har kunnat plocka upp en sådan bok och inte se att något var märkligt. Läskigt, även om böckerna finns på andra sidan Atlanten och vem som helst får inte ta i dem. Så jag behöver inte oroa mig för att behöva komma i närheten av dem. Då är det kanske bättre att fundera på min egen självbild. Jag har alltid sett mig som en icke äckelmagad person. Stämmer tydligen inte helt, åtminstone inte när det kommer till böcker. Bra att veta.

tisdag 1 april 2014

Boys - en riktig hundbok

Om jag inte gillade Hundpojken med hull och hår, så älskade jag Anna Ringbergs debutroman Boys. Boys är en whippet som ägs av Lasse. Lasse fyller år och väntar hem sonen för att de ska fira hans sextiofemte födelsedag. Det är stort, för sonen kommer inte hem ofta och Lasse vill visa att han klarar sig själv för en gångs skull. Att allt är i ordning, och så som vanliga människor har det hemma. Inte som det har varit innan. Stökigt, skitigt med lite mycket sprit i bilden. Men då försvinner Boys. Och eftersom det är vinter och Boys inte har något täcke på sig finns det stor risk att hunden fryser och kanske även förfryser. Jag led med alla i tre i huvudpersonerna i boken, och Ringberg skildrar banden mellan de tre så fint. Det är den bästa boken jag har läst som faktiskt klarar av att berätta även hundens perspektiv. Kanske för att det är mer skönlitterärt än etologiskt men jag köper det rätt av. Det är en mycket läsvärd bok om villkorslös kärlek och hur svårt det är att aldrig hitta hem.

Så väldigt bra, och inte bara för att jag gillar hundar. Läs!