En blandad söndag

Idag har hunden och jag varit i skogen och spårat; i strålande sol och en vår som exploderat sådär som den bara gör i Skåne. Täckningen där ute i obygden är sådär och mobilen används mest till att ta foto på gulliga hundar i spårsele. Kort sagt - vi har spenderat timmar i en idyll, i en bubbla av fågelsång, mossa och skog, långt från det som är vårt samhälle. Men väl hemma ser jag på Twitter och Facebook att något riktigt otäckt hände i Malmö natten till söndagen. Människor som har demonstrerat för kvinnors rätt att röra sig fritt på natten har attackerats. Det har förekommit allvarlig misshandel och nazister tros ligga bakom attacken. Samtidigt ser jag att  manifestationer mot attacken har hållits idag i olika städer och att uppslutningen har varit stor. Det känns lugnande. Men ändå, en av mina värsta farhågor är att rasistiska krafter ska få ta större utrymme än vad de redan har i det här landet.

Jag var inte där på manifestationen i Malmö i eftermiddag. Men något kan jag ju försöka att göra förutom att uttrycka min uppriktiga och innerliga avsky mot sådana värderingar som ligger bakom misshandel. Det är inte mycket , men mitt bidrag är att rekommendera alla att läsa Mitt Iran av Shirin Ebadi som under många år med ett fantastiskt mod kämpat för mänskliga rättigheter i Iran. Hon var domare men blev efter revolutionen degraderad till kontorsbiträde. Trots det fortsatte hon att arbeta som advokat och lyckades att öppna en advokatbyrå där hon nästan uteslutande arbetade med fall som rör barn och kvinnor. Trots att hon blivit utsatt för mordförsök, trakasserier och arresterats på grund av sitt arbete har hon fortsatt för att ge människor, som enligt den iranska lagen är mindre värda än andra bara på grund av deras kön, en chans till rättvisa. Det är inte konstigt att hon fick Nobels fredspris för fem år sedan. Hennes kamp är en inspiration för alla som tror på jämlikhet, frihet och demokrati.

Läs!