söndag 13 januari 2013

Stålbad och Stål

Anna och Francesca är två italienska tjejer som bor i kuststaden Piombino. Långt borta i horisonten, från stranden, eller från balkongerna på deras hyreshus ser man Elba. Dit åker ingen, men alla längtar till ön. Livet handlar annars varje minut om att arbeta eller få arbete - helst på stålverket som driver hela staden. Det är en kamp för de flesta familjer att få vardagen och ekonomin att gå ihop. För att göra vardagen lättare och minska ångesten och tristessen används sprit, knark eller misshandel flitigt. Francescas pappa väljer det sistnämnda och ger sig på både dotter och hustrun. Annas bror de två första alternativen. Flickorna själva, som är runt tretton år när boken börjar, lägger allt fokus på sin vänskap och på att bli så snygga som möjligt. Båda vet att de börjar få mäns blickar på sig och att vara vacker är att få makt, bli bjuden, få fördelar och kanske en chans att komma vidare på något sätt.

Läs den!























Stranden och havet erbjuder tjejerna frihet och möjlighet att simma bort allt jobbigt. De simmar och leker med varandra, både omedvetna och ytterst medvetna om hur deras uppenbarelser påverkar omgivningen. I alla bad finns Elba med som en dröm bort vid horisonten. Samtidigt bevakas Francescas vattenlek genom pappas kikare och Annas bror ser till att tjejkompisar på stranden passar även lillasystern när de solar. Men alla vill växa upp och när Anna och Francesca gör det påverkas omgivningen, men framför allt de själva och deras relation förändras på ett sätt som ingen av dem riktigt kan hantera. De älskar varandra och behöver varandra, men ibland inte på samma sätt som den andra tror.

Det doftar inte bara saltvatten och klor i det här badhuset.
Det doftar femtiotal.
























Silvia Avallone har skrivit Stål och är en ung, lovande italiensk författare. Boken är hennes debut och fick stor uppmärksamhet när den kom 2010. Det är ett fattig och hårt Italien som skildras, långt ifrån den turistbild som många skandinaver har på näthinnan när landet nämns. Och om jag har läst intervjuerna med författarinnan rätt, så var inte alla landsmäns så tacksamma över hennes realism och ärliga sätt att visa upp dagens Italien. Jag läste boken under julledigheten, samtidigt som jag själv har försökt reparera en pajad rygg. Medan jag har simmat inne i ett slitet badhus och sysslat med att bygga upp en kropp som just i detta nu mest kännetecknas av förfall har två tonåringar från Medelhavet plaskat omkring i medvetandet. Så förutom att det är en väldigt bra bok, kan jag konstatera att vatten och simning har en rogivande effekt och är ett erbjudande om en annan värld. Även i en klordoftande simhall.





Inga kommentarer: