Snobberi i bokhyllan

Det ösregnar och känns mer som höst än juli. Vi renoverar och jag tar chansen att rensa i bokhyllor. Eller egentligen handlar det om att hitta väl bortlagda papper med målarfärgspecifikationer. Men, jag får rensa i bokhyllorna ändå. Det är svårt för mig att plocka bort böcker och stoppa undan lästa böcker. Jag vill ha alla framme jämt. Men eftersom platsbrist råder, försöker jag ta bort allt som är läst. Det ska upp på vinden. Det som är oläst - som resterna från mitt medlemskap i Ordfront - det kan stå framme. Jag glömde allt som oftast att tacka nej till medlemsböcker och arvet är väldigt många olåsta intellektuella titlar om kapitalismens negativa effekter, tv-historia, farlig skräpmat, No logo och författare som Göran Greider. Men en dag kanske så. Plockandet med böcker gör också att jag inser att jag är ganska bra på att komma ihåg böcker som jag av någon inte har läst ut. Medan böcker som jag vet att jag har läst kan vara ganska bortblåsta. Läser jag så slarvigt? Dessutom: det bor en liten snobb i mig. Eller kulturtant. Du kan välja själv. Det är så mycket enklare att rensa ut sambons Grisham- och Brownböcker än mina, låt mig säga något mer litterära, böcker. Och då menar jag inte Marklund, Läckberg och Rudberg. Japp, jag har läst dem men deras alster är inte bra litteratur. Och jag har svårt att tycka att det är ok att de bor i min bokhylla. I alla fall nu när jag måste välja. Men vem var det som blev så fruktansvärt irriterad för ett antal år sedan (väldigt många) när klasskompisarna på litt.vet i Lund satt och ojade sig över att någon människa faktiskt läste Jackie Collins och gänget. Och det med behållning. Vem var det som tyckte att rödvinsanalytikerna hade satt sig på alltför höga hästar? Var det jag?