söndag 5 december 2010

Dag 2 - den första kärleken

Min första kärlek, alltså. Med enkelhet skulle jag kunna skriva om min första egna häst. Han var en stor stor kärlek och jag sörjde oerhört länge det faktum att jag inte kunde ha honom kvar. Ett av de svåraste besluten jag har tagit, men chans till en karriär och ett bra jobb fick gå före. Under väldigt lång tid grät jag mig snorig varje gång jag hälsade på honom, vilket var oerhört generande för tjejen som tog över honom. Hon var jätteduktig och han kunde inte ha fått det bättre, men jag bröt ihop som om han hade blivit hamburgare varje gång jag såg honom.

Men det är nog inte det den här posten ska handla om. Den ska handla om den där kärleken som sker när två människor är inblandade. Jag har ingen söt historia från när jag var liten, det är mkt möjligt att jag var förtjust i någon pojke på dagis och i skolan men det är inget jag minns. Jag hade sk chans på en kille i mellanstadiet men vi hängde bara med varandra när det var disco, trots att vi gick i samma klass varje dag. Men jag var inte kär i honom vad jag kan minnas, jag tyckte väldigt mycket om honom. Däremot hade jag en hopplös förälskelse i högstadiet som var så pinsam att det kan jag inte skriva om. Den passar sig inte i skrift. Efter det trodde jag länge att jag skulle leva livet ensam och dö som oskuld.

Jag hade väldigt luddiga tankar om kärlek länge. Jag tror mer jag var kär eller förtjust i föreställning om vad förälskelse var än att jag faktisk träffade någon och blev förtjust på riktigt. Lite världsfrånvänt sådär. Men det handlade mycket om att bli räddad - gärna från några rövare - och räddningen gick ut på att jag blev uppslängd på hjältens häst, bakom hjälten och att vi tillsammans sedan galopperade mot horisonten och friheten. Min klänning hade lite olika färger men scenen var nästan alltid densamma. Själva bränlset till fantasin kommer från en TV-serie om Dick Turpin som gick när jag var liten och som har etsat sig fast. Jag har sett klipp från serien (som bygger på historien om en engelsk legendarisk stråtrövare från 1700-talet vid namn Dick Turpin) för inte så länge sedan och vi kan väl säga att jag föll inte för hjältens utseende. Däremot för hans vackra inre och snygga svarta häst ...

En bok som jag läste åtskilliga gånger i 7-10 års åldern (tror jag) var Om livet är dig kärt som är en fantastisk skildring av ung kärlek och just den allra första. Gunnel Linde har skrivit den och den har jag som sagt lusläst åter och åter igen. För några år sedan när jag lästa Sara Kadefors Sandor slash Ida, så tänkte jag på Gunnel Lindes bok och hur bra båda är. I dessa är det inte en som räddar och en som räddas, utan det är som på riktigt - osäkert, nervöst, pirrigt, jobbigt och underbart. Så som den första förälskelsen är.

Inga kommentarer: