fredag 24 mars 2017

Paket från en brevvän

Ett av mina bästa beslut tog jag redan som tonåring. I åttan fick vi som en del av undervisningen i engelska signa upp för brevvänner. (Ordet beslut här kan eventuellt vara lite missvisande. Min engelsklärarinna var ingen man direkt förhandlade med.) Nåväl, jag fick en brevvän från Bakersfield, Kalifornien, USA och det var ett av mina bästa beslut att jag fortsatte att skriva. Hon skickade nämligen det första brevet. Att skriva brev gjorde inte bara underverk för min engelska. Det gav mig en vän för livet. Åtskilliga brev passerade Atlanten mellan oss innan vi tappade bort varandra i tjugoårsåldern. Då och då försökte jag sedan via internet att hitta henne. Skickade också ett brev hem till hennes föräldrar, men sedan blev det inte mycket mer. Tills för två år sedan när jag fick en ingivelse och provade LinkedIn. Och där var hon! Sedan dess är ordning återställd, men nu använder vi mejl. Dock exploderade den där brevvänskänslan i förrgår när jag fick ett stort paket från Boise, Idaho, USA. Lyckan hos både mig och vapendragaren visste inga gränser.

Ett av det största paketen jag har fått med posten.

Någon är så sjukt nöjd över en pipande skunk.

Mycket gott! Och ekologiskt.


Glaserade hundkex. Att det ens finns.

Här skrev jag mer om världens bästa brevvän.

torsdag 23 mars 2017

Bara hästböcker

Via Onekligen och podden Bladen brinner hittade jag Bara hästböcker. En hel blogg som bara handlar om hästböcker. Så bra! Den drivs av författarna och litteraturvetarna Anna Nygren, Katja Timgren och Malin Eriksson. Galoppera dit direkt!

onsdag 22 mars 2017

Slutet - Hustrun

Började morgonen med signalfel och fick gott om lästid på tåget. Hann därför avsluta Hustrun. Ska inte förstöra slutet för någon som ännu inte har läst boken, men vilken vändning Wolitzer gör. Och jag måste säga att Joan* blir en kvinnlig litterär gestalt som kommer att följa med mig mycket längre än vad jag trodde när jag började läsa. Hon är så mycket mer intressant än Joe, som åtminstone jag länge såg som huvudrollsinnehavare i boken. Så enkelt var det inte. Lögnen är större än så. 

*Hustrun heter Joan inte Jean, som jag skrev i ett tidigare inlägg. Och hon är blond. Jag har dock under hela läsningen sett henne som brunett. 

tisdag 21 mars 2017

Världspoesidagen och rocka sockor

Idag är det Världspoesidagen (instiftad 1999 av Unesco) och internationella Downs syndrom-dagen. Även i år glömde jag att rocka sockor, vilket har blivit en fin tradition och manifestation för allas rätt till att vara olika. Förra året skrev jag om Chocken efter fallet som handlar om bröderna Matthew och Simon, där Simon har just Downs syndrom. Jag slår ett slag för den boken i år igen. Den är väl värd att läsa.

Jag har inte heller läst någon poesi idag. Och det gör jag alldeles för sällan. Kan dock rekommendera Podpoesi där det är fritt fram (vad jag kan se) att lyssna på uppläsningar där författare själva läser sina dikter. Smart grej!

måndag 20 mars 2017

En studie i ett ego

Just nu funderar jag mycket på förhållandet mellan Joe och Jean i Meg Wolitzers Hustrun. Han är en självupptagen man och författare som äntligen vinner ett av världens största litteraturpris. Inte Nobelpriset, men det är bra nära i status och äntligen är han framme där han alltid velat vara. Där han har rätt att vara. Nu är han hyllad för evigt och tryggt fastankrad i litteraturhistorien. Hon är hans fru, och på flygresan på väg mot Helsingfors för att hämta priset bestämmer hon sig. Nu är deras äktenskap över.

Kanske kommer min fascination av att jag har en viss personlig erfarenhet av det där egot som är så övertygat att hans målmedvetenhet och ambition alltid har det högsta syftet. Det ska alltid gå före i kön - och det är inte ens en diskussion. (Här vill jag bara lägga in en parentes om att nej, det behöver inte alltid vara ett manligt ego, men jag är ganska övertygad om det är så i väldigt många fall. Ja, det har med den patriarkala struktur som vi lever i.)

 Jag känner verkligen igen resan i hur först tjusningen i någon annans tro på sig och sitt eget kall kan vara så oerhört attraktivt och inspirerande för att i slutet inte lämna speciellt mycket utrymme över till ens egen vilja, utveckling eller ens intresse. Egot är som ett stort svart hål som äter upp det mesta och går före i allt. Allt. Och hur lätt det är att foga sig.

Det är mycket annat som är bra i boken också, som kompositionen, språket och diskussionen kring manliga och kvinnliga författaren - hur Joan undviker att helt hemfalla åt bitterhet. Det är riktigt imponerande. Men just nu är det det dör egot som berör mig mest. Kan inte sluta fundera på hur det fungerar och hur drivkraften kan vara så oberörbar av andra runtomkring. Måste det vara så för att man ska nå framgång?

Läs!

söndag 19 mars 2017

SKAM

Så var jag också fast. Sist av alla, men ändock fast. Meddelas endast på detta vis.

lördag 18 mars 2017

Mitt bästa städknep

Varje måndag tänker jag "den här veckan ska jag städa i veckan, så jag slipper i helgen". Men det händer aldrig. Är så, på riktigt avundsjuk, på alla som orkar fixa hushållsbestyr som dammsugning, damning och städning av badrum en måndag eller tisdag kväll. Jag hinner eventuellt tvätta. Så imorgon är det alltså dags att ta tag i allt sådant. Det enda som gör det lite lättare, och eventuellt roligare, är att lyssna på poddar. Jag ska inte säga att allt går av bara farten då, för så lätt är det inte för mig när det kommer till städning. Men går bättre. Mina favoriter när det kommer till bokpoddar är:

Mellan raderna av Karin Jidhe och Peppe Öhman. Mer eller mindre alltid lyssningsvärt om böcker om läsning. Både Jidhe och Öhman är pålästa, välformulerade och känslosamma, vilket jag gillar. (OBS! Inte känslosamma som i sentimentala, utan att de uttrycker mycket känslor kring de böcker som de diskuterar. Jag gillar det.)

Skriv en bestseller (eller en annan bok) av Ninni Schulman och Caroline Eriksson. Detta är en podd av två välmeriterade författare som pratar om att skriva böcker. Den riktar sig till alla som skriver, och funderar på skriva en bok, med goda råd och intressanta diskussioner kring hur en författare bygger upp sin bok, från embryo till ett färdigt manus. Jag är osäker på om det kommer nya avsnitt nu eller det är serie med begränsat antal avsnitt, men kan varmt rekommendera den.

Romancepodden handlar om böcker med mycket känslor och böcker som sätter blodet i omlopp. Romantik, kärlek och mycket sex. Bakom podden finns Julia Skott, Amanda Idberg, Melody Lovelin, Nikoo Jorjani och Elin Jonsson. Jag har inte så bra koll på genren romance och har kanske inte varit så intresserad av den. Men den här podden har definitivt fått mig på andra tankar. Många smarta analyser, initierade och roliga diskussioner att lyssna på. Plus också för engagerade poddare som låter uppriktigheten alltid få ta stor plats.