tisdag 23 augusti 2016

Saker min sambo och jag tyckte olika om

Igenkänningen i Sabina Strands bok Saker min sambo och jag tyckte olika om är för mig personligen så stor att det nog är minst halva behållningen av den. Sabina Strand är väldigt skicklig när hon beskriver hur huvudperson inte kan se hur illa hennes sambo och fd sambo behandlar henne. Sambon blir under bokens gång före detta sambon - han är huvudperson men kommer aldrig till tals utan hela berättelsen sker genom jaget - den sviknas ögon. Det är bra. Allt är hennes fel och hon tar på sig alla hans reaktioner trots att de är minst sagt orimliga. Det känner jag igen. Just det där vridandet och vändandet för du inte vill se att du är i en situation som inte håller. Om jag bara gör det här, tänker på detta och försöker lite till så blir det bättre.

Huvudpersonen behöver ifrågasätta och kräva respekt av den andre i deras förhållande. Men hon gör aldrig det, och när det tar slut blir det ändå hennes fel. Hennes sambo och fd sambos egoism är så storartad att det blir komiskt. Och jag är inte är helt säker på att det är meningen med boken. Det finns en tydlig berättarform i boken men när den och sambons egoism dras för långt, då blir det som var en fantastiskt styrka första tredjedelen, istället något av en svaghet. Trovärdigheten flagar och det blir lite tyngre att läsa. Det är i mångt och mycket en läsvärd bok men det håller inte hela vägen. Lite synd, när idéen och grundhistorian är så väldigt bra. I sina bästa stunder är det en fantastiskt studie av fullblodsegoism i sin fulländning. I andra lite tjatig och övertydlig.Dock som tidigare hävdats: läsvärd.

Relationsdrama på bara ens villkor.

måndag 18 juli 2016

Agaat levererar

Dryga 700 sidor landar Agaat av Marlene van Niekerk på. Och genom dessa sidor en fantastisk berättelse som kan läsas på så många olika nivåer. Det handlar om barnlöshet, om apartheid, om att vilja det bästa för varandra men göra fel, om relationer som är dömda att misslyckas, om föräldraskap och arv. Här finns alla sorters kärlek - till jorden, till modern, till barnet, till den om en vill ska vara ens partner. Här finns två otroligt starka kvinnor - Milla som är husfru på det stora godset och Agaat som är hennes förtrogna anställd. En kvinna som kom till gården som barn, helt genom Millas försorg och vilja. Förhållandet mellan kvinnorna är minst sagt komplicerat, dock ändå kärleksfullt. Men det är ett beroende som har pendlat från den ena till den andra. Det är så intressant att följa den utvecklingen.

Här finns också ganska många svaga män. Det är kvinnorna i boken som klarar det hårda livet på gården, som förstår hur jorden och djuren ska hanteras - ingen av männen klarar av den sortens kunskap. Männen framstår tyvärr som rätt onödigt känsliga. Hade Millas man sett det Milla såg, så kanske de hade varit lyckligare. Men hon är för stark, vilket borde vara en bra sak. Men i en sådan patriarkalisk och hierarkisk miljö så går det liksom inte att nå fram till varandra. Könsrollerna är i vägen. Här finns också hjälplöshet och dödskamp och känslan när en kropp sakta dör. Det finns verkligen mycket på varje av de drygt sjuhundra sidorna. Mycket glad över att alla är lästa och trots en ganska komplicerad röd tråd genom boken som ofta byter stil och perspektiv ändå lättlästa. Och väldigt fängslande.

söndag 3 juli 2016

Bibliotekstjuven

Hittade den här serien idag på SVTPlay: Bibliotekstjuven. I huvudrollen är Gustaf Skarsgård som spelar en bibliotekarie på Kungliga biblioteket i Stockholm. Han har ekonomiska problem och börjar stjäla dyrbara böcker för att ta sig ur en svår situation. Det är tre avsnitt på cirka en timme vardera - tror det blir en perfekt inledare och nedvarvare på semestern som börjar om cirka två arbetsdagar. Det verkar också som historien bygger på det riktiga fallet med bibliotekstjuven. Här finns en prisbelönt radiodokumentär om just det fallet.

onsdag 29 juni 2016

Agaat trollbinder

Jag började på Agaat av Marlene van Niekerk för någon dag sedan och det var dumt. För de här sista arbetsdagarna innan semester har jag egentligen inte så mycket tid att läsa alls. Men det går inte att släppa relationen mellan Milla de Wet och hennes svarta uppasserska och förtrogna. De är sammanflätande i ett beroende som sakta men säkert förskjuts och sätter den vita matronan i en situation hon har svårt att acceptera. Det är fängslande och oerhört välskrivet. Jag har läst en fjärdedel av en förhållandevis tjock bok (700 sidor cirka) men ser fram emot att plöja resten så snart det bara går. Ska bara gå på semester först.

onsdag 15 juni 2016

Vapendragaren och jag

Det här fyrbenta djuret som bor hemma hos mig fyller tre år idag. I tre år har hon sovit under mitt täcke - sommar som vinter. I tre år har hon ställt upp på varenda träning - sommar som vinter. Tiden med henne är hela mitt nya liv, och jag är så tacksam över att hon landade hos mig just då. Det hade varit så mycket trassligare utan henne. Den stora dagen har vi firat med att bråka om en katt. Jag tycker inte dessa ska jagas. Vapendragaren tycker varenda en av dem ska dö.

Foto: Teres Hjalmarsson

måndag 13 juni 2016

Olika jobb jag haft

Blev inspirerad av Peppe och bjuder idag på en lista som handlar om jobb, arbete och karriär (hur man nu definierar det) - håll till godo:

Vad ville du bli när du var liten?
Veterinär som min farfar. Han var regementsveterinär och hade ett tag en tjänstehäst som hette Rödskinn. Ville nog helst åt hästen tror jag.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Journalist. Eller copywriter.

Gick du någon nischad gymnasielinje?
Jag gick samhällsvetenskaplig linje.

Vad hade du för betyg?
Bra. Låg runt 4.6.

Vilka var dina bästa och dina sämsta ämnen?
Jag var allra allra bäst i svenska men även vass i historia, samhällskunskap, religion och filosofi. Bra på att föra resonemang, göra en analys och uttrycka mig. Jättedålig i matte och naturvetenskap, slet som ett djur för att klara de ämnena.

Utbildade du dig efter gymnasiet?
Japp, läste Kulturvetarlinjen på universitet med tyngdpunkt på litteraturvetenskap och tog en fil.kand. La sedan till RMI-Berghs.

Vilket var ditt allra första jobb?
Jag plockade dill som tretton-fjortonåring.

Vad har du mer haft för yrken?
Jag har arbetat som gravvårdare på kyrkogård hur många somrar som helst. Fint sommarjobb när det var bra väder, och generellt extremt studiemotiverande på grund av tristessen att göra exakt samma sak hela tiden. Annars har jag plockat jordgubbar, varit lärarvikarie, arbetat en dag som säljare (dörr-till-dörr, det var hemskt) varit frilansande copyassistent, frilansat och även varit på marknadsavdelning.

När hamnade du på den banan du är idag?
Svårt att säga. Jag tyckte tidigt att copywriter verkade kul, utan att förstå exakt vad som var kul. Men som frilansande copyassistent fick jag hela bilden klar för mig och gillade det.

När visste du att du var på rätt väg?
När jag arbetade ett tag som skribent/copywriter på ett kundtidningsföretag. Först då insåg jag att det fanns olika typer av copywriter och hur viktig företagskulturen var för min trivsel.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
Snabb, analytisk, bra på att fånga upp och få fram det centrala i en text.

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?
Tar saker och ting lite väl personligt ibland (tål alltså inte kritik så bra som jag borde). Inte alltid världsbäst på att hitta korrekturfelen.

Tre saker du är extra stolt över att ha gjort i ditt arbete:
Jag har fantastiskt roliga uppdrag som jag kan stå för.
Jag har hittat en nisch inom min bransch som passar mitt intresse för hantverket perfekt.
Jag har, trots att jag hamnade på arbetsmarknaden precis när it-bubblan sprack och det var ont om jobb, fått arbete och så här långt lyckats vara kvar i branschen.


Fick den här fantastiska pennan av mina snälla kollegor.

söndag 12 juni 2016

Om den där läsningen i maj

Lagom till Valborg kopierade jag en lista från Enligt O och listade vad jag planerade att läsa i maj. Nåväl, en bra bit in i juni är det dags att summera:

Hustrun av Meg Wolitzer fick jag inte tag i, men vill fortfarande läsa. Istället läste jag Hausfrau av Jill Alexander Essbaum. Det är en på alla plan sorglig bok,och huvudpersonen Anna är så ensam och insnärjd att ens hjärta går sönder.

Den hemliga historien av Donna Tartt lästes ut, och den var riktigt, riktigt bra. Gav mersmak för Tartt alster. Dock blandar jag ihop titeln Den hemliga historien med Den hemliga trädgården, en barn- och ungdomsbok av Frances Hodgson Burnett (gavs ut 1909). Jag är osäker på om jag läst den boken, men såg en tv-filmatiseringen som visades på 80-talet, och vet att jag fick mardrömmar om att mina föräldrar också skulle dö i kolera. Borde kanske läsa den också.

Är mitt i Bad Feminist av Roxanne Gay, och den blir bättre och bättre. Har vant mig vid den pratiga tonen och är väldigt glad att jag började på den.

To Kill a Mocking Bird är fortfarande inte utläst. Att det ska vara så svårt ibland.